ARCHIVES DES TRADITIONS POPULAIRES SIIEDDISES 77e LIVR. -= VOL. XXI. 1. 1902. NYARE BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIF. TIDSKRIFT UTGIFVEN PÅ UPPDRAG AF LANDSMÅLSFÖRENINGARNA I UPPSALA, HELSINGFORS OCK LUND GENOM J. A. LUNDELL. 77:e h. 1902. C. INNEHÅLL: Kallstenius, Värmländska bärgslagsmålets ljud- lära (med 1 språkkarta och 1 pl.). STOCKHOLM NORDISKA BOKHANDELN. Boklådspris för årgången 4,50. Tidskriftens utgifvare: Professor J. A. LUNDELL i Uppsala med biträde af Prof. L. F. LÄFFLER ock Prof. A. G. NORMEN för Uppsala Prof. A. 0. FREIIDENTHAL ock Doc. H. A. VENDELL för Helsingfors Prof. A. KOCK ock Bibl.-amanuensen A. MALM för Lund. Forsta bandet (årgg. 1878-80) ar utsålt; likaså årg. 1881 ock 1888. För följande årgångar af tidskriften äro bidrag fär- diga eller under utarbetning. af: Doktor E. ALMBLADH (Historier på landsmål från N. Möre), V. häradshöfd. N. ANDERSSON (Skånska melodier), Lektor H. BERGROTH (Ålands folkmål), Lektor C. J. BLOMBERG (Fonetiska studier), Pro- fessor K. Boa= (Folkmelodier), Doktor A. BONDESON (Sagor ock sägner), Pastor E. BORE (Bärgsmanslif i början af 1800-talet, forts.; Visor ock rim; Sagor ock sägner), Fil. dr V. CARLHEIM-GYLLENSKIÖLD (Sagor ock sägner), Fil. stud. JOIL CARLSSON (Ordbok öfver Husby- mået i Dalarna), Kammarhärre G. DJURKLOU (Visor ock melodier), Kantor ENNINGER (Folkmelodier), Metallarbetaren G. ERICSSON (från Söderman- land), Kyrkoherden H. F. FEILBERG (Bro-brille-legen), Skolläraren A. FREDIN (Gottländska melodier), Brukspatron J. V. GRILL (Anteckningar om Tylö-målet), N. L. HALLENDER (Ordbok öfver Barne härads folkmål i Västergötland), Lektor E. HELLQUIST (Sjönamn), Doktor A. HILDEBRAND (Folkmedicin), Fil. kand. 0. HOPPE (Svenska ordspråk på folkmål), Charge d'affaires G. 0. HYLTEN-CAVALLIUS (Värends ordbok; Sagor, ock sägner från olika landskap utom Småland), Litteratören J. JONSSON (Person- ock ortnamn från Hossmo; Folkminnen från Möre), Litteratören M. JONSSON (Ölands kreatursmärken), Intendenten G. J:SON KARLIN (Folkvisor från östra Skåne; Folkskådespel), Fil. dr A. KARSTEN (Folket i Kökar), Lektor M. KLINTBERG (Laumålets ordbok), S. m. adj. K. P. KRISTIANSSON (Förteckning öfver Gottlands ortnamn), Komminister A. KULLANDER (Västgötamål),. Fil. lic. S. LAMPA (Folklekar; Sagor ock sägner från Västergötland), Fil. kand. K. P. LEFFLER (Uppländska melodier; Öster-Färnebo; Trögdmålets akcentuering), Professor E. LIDÅN (Bollebygdsmålet; Folketymologier), Rektor J. V. LINDGREN (Burträsk- målet; Snåsenmålet), Professor J. A. LUNDELL (De svenska landsmålens utbredning, I. Plan för undersökningen; öfversikt af de svenska landsmålens fonetik; Bröllops- ock andra kväden på folkmål från 1600- ock 1700-talen, .omtryckta med kommentarier), Prof. L. F. LÄFFLER (Dalalagen), Biblioteksamanuensen A. MALM fflopnanan inpin Veminen- IIIDEAG Titt KÄNNEDOM OM DE SVENSKA LANDSMÅLEN OCK SVENSKT FOLKLIV XXLI VÄRMLÄNDSKA BÄRGSLAGSMÅLETS LJUDLÄRA AKADEMISK AVHANDLING AV GOTTFRID KALLSTENIUS MED 1 KARTA OCK 1 PL. STOCKHOLM IITJNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1902 TILL MIN FARS MINNE Förord. Materialet till föreliggande avhandling, en beskrivande ock historisk framställning av ljudförhållandena inom allmogemålet i Färnebo härad av Värmlands län, har insamlats dels under exkursioner inom häradet somrarna 1898, 1899 ock 1900 på uppdrag av styrelsen för undersökning av Värmlands folkmål, dels under arbete å Uppsala universitets fysiologiska institution höstterminen 1900 ock vårterminen 1901, dels vid besök i bärg- mästarämbetets arkiv ock kyrkoarkivet i Filipstad, i kyrko- arkiven i Gåsborn, Brattfors, Kroppa ock Lungsund, delvis med understöd av Svenska turistföreningen sommaren 1899, samt i Kongl. Kammararkivet i Stockholm höstterminen 1899 ock vår- terminen 1902. I uppställningen har jag sökt tillgodogöra mig den förebild, prof. NOREEN lemnat i sina grammatiska arbeten ock sina outgivna föreläsningar. Då föremålet för avhandlingen utgör målet inom ett helt ganska vidsträckt härad på gränsen mellan två landskap, är det klart, att det icke i allo utgör någon sluten språklig enhet. Av undersökningarna har framgått, att det snarare bör delas i två dialekter, en nordöstlig ock en sydvästlig, vilkas yttre gränser emellertid knappast torde sammanfalla med häradsgränsen. Många personer ha med välvilja främjat mitt arbete. Prof. NOREEN, vars väckande undervisning jag haft den lyckan att åtnjuta under hela min akademiska studietid, har med det in- tresse för sina lärjungars arbete, som är honom eget, hela tiden följt mitt arbete ock givit mig värderika råd ock upplysningar. Under mångårig vänskap med doc. V. FRIESEN har jag av honom vägletts i skilda språkliga frågor. Prof. iiIIRVALL har välvilligt lemnat mig tillträde till Uppsala universitets fysiologiska insti- tution ock vid upprepade tillfällen bistått mig vid apparaternas handhavande. Samma tillmötesgående har visats mig av labo- 4 KALLSTENIUS, VÄRML. BÄRGSLAGSMitLETS 1.3DDLXRA. XXI. 1 rator THUNBERG. Universitetslektor ERNST MEYER har med största älskvärdhet satt mig in i den »grafiska metoden», rörande vilken jag ock fått värdefulla detaljanvisningar av fil. stud. WILHELM LUNDGREN. Vid tolkningen av de finska ortnamnen har doc. K. B. WIKLUND välvilligt lemnat mig sitt bistånd. I den typo- grafiska anordningen ock korrekturläsningen av avhandlingen har jag haft prof. LUNDELLS erfarna jälp. Alla dessa härrar säger jag därför mitt järtliga tack. Bland mina många frivilliga eller ofrivilliga meddelare från min hembygd erinrar jag mig med största tacksamhet kyrko- värden GUSTAF ARONSSON, Gåsborn, som icke skytt mödan av en resa till Uppsala ock en lång arbetsdags undersökningar å härvarande fysiologiska institution. De ändlösa sifferräkningar, som varit nödvändiga för att förvandla det vid de experimentalfonetiska undersökningarna vunna materialet till ett för ögat lättare uppfattbart sådant (se planscherna), ha alla utförts av min trolovade. Uppsala i maj 1902. Gottfrid Kallstenius. Denna avhandling ventilerades i Uppsala den 29 maj 1902 för filosofisk doktorsgrad. Å s. 117-189 samt s. 211-214 äro i tid- skriftupplagan några rättelser gjorda, som ej hunno komma in i dispu- tationsupplagan, varjämte ordlistan tillkommit. FÖRRA DELEN: DESKRIPTIV LJUDLÄRA. Kap. 1. Språkljudens bildning ock förekomst. I. Konsonanter.' § 1. Allm. anm. Då en stor del av målets konsonanter genetiskt ock akustiskt överensstämma med motsvarande riks- språksljud, kan jag i sådana fall åtnöja mig med att hänvisa till riksspråkets uttal. Vidare kan det förtjäna att nämnas, att jag här icke skiljer mellan p b framför m, t d framför n 1, t d framför n å ena sidan ock vanligt p, b, t, d, t, d å den andra, av lätt insedda praktiska skäl. Jag drager mig •ej häller för att tala om långt ock kort p, t, t, k, b, d, d, g, m, n, n, 1, ock g, ock jag fruktar lika litet där som i förra fallet att bli missförstådd. Därav följer också, att jag icke skiljer på vanligt p, t, 4, le, b, d, d, g, m, n, n, 1, ock g ock den form (muta2 eller resonant), under vilken de upp- träda framför homorgan explosiva. Dessutom må en gång för alla nämnas, att målets tenues äro aspirerade i samma fall som i rspr. Beträffande konsonanternas ställning i udd- ock slutljud söker jag ernå fullständighet i fallen; dock icke så att jag åsyftar i) I denna dels första kapitel användes tärmen »konsonant> såsom motsats till »vokal», alltså i samma betydelse som prof. NOREENS »buckal» (Nn Mod. ljudl. § 13); i delens andra kapitel ock i avhandlingens senare del däremot användes tärmen såsom motsats till »sonant». Då efter denna förklaring icke gärna någon sammanblandning behöver befaras, använder jag hällre den vanliga tärmen i bägge betydelserna än den oakcepterade tärmen »buckal» i den ena betydelsen. 2) Tärmen enl. Nn Mod. ljudl. § 15. Sv. landsm. XXI. I. 1 6 KALLSTENIUS, VÄRML. BÄRGSLAGSMÅLETS LJUDLÄRA. XXI. 1 att ange alla vokaler, före (resp. efter) vilka beträffande kon- sonant kan stå, i de fall då vokalen är utan inflytande på konsonantens artikulation ock akustiska värde; däremot alla konsonanter. Då intet uddljud eller slutljud är så absolut, att icke något annat ljud kan tänkas i omedelbar förbindelse därmed på den »tomma» sidan, följer därav, att varje konsonant kan i midljud förekomma före samma ljud som i uddljud ock efter samma ljud som i slutljud. Det blir emellertid överskjutande fall, vilka i det följande efter råd ock lägenhet exemplifieras. Märk, att ingen konsonant kan förekomma efter h, y, j' (efter den sista dock i Lungsund). § 2. Labio-labiala konsonanter. Dessa äro p, b ock m, vilka alla i sitt bildningssätt nog- grant överensstämma med motsvarande riksspråksljud. 1) p förekommer i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. pil, pant', pb.k2, pr, pkas L., pztls4, pas, patr4n, p6k5, pet, poy; framför y (eller y) i ordet pjals6, vilket jag dock icke med säkerhet funnit annat än som senare led i sammansättn. kgrpyil_c; framför t. ex. pkog; framför r, t. ex. prom7; i slutljud som kort ymnigt efter vokal, t. ex. /alp khp8, rep, slcpp, sto, stckbpst4299, le)", trtnskcip, gc_tp, skqp, kuli; efter m, t. ex. pomp; efter s, t. ex. asp; efter r, t. ex. korp; efter k, t. ex. vakp; :Smutsa ned, °städa (eg. pynta). Peta. Kupig upphöjning. Plumsa. 73)) Kprnåanck. a. 6) Liten hög. 8) Klyka. 9) Kullerbytta (ung.). 19) Lopp n. 11) Tok. XXI. 1 DESKRIPTIV: LABIOLAB. KONS. 7 såsom långt mera sällan ock endast efter vokal (se Nn Mod. pros. § 7,3), t. ex. kkcep , tep , gap1, stop2, sup, j'ep. Ex. på p i midljud, avseende ställningen framför annat ljud: skapa, i mipa, ta ihop m k „n, 6pvbr«a3, steekpst4p, skräp- skri, hept6r5, belipti6, hepla0n7 , 4plcigd, örinYpna2, söpkeist2 , la0„phelin ar" ; avseende ställningen efter annat ljud: slekap4t, sleipinste7g11, sniTi.arfc)ta, dipp2 samt bristpigan13, bötiphik, fialpcinta14, ?Opög, hönp«ar, bat- fespOk. Ljudets frekvens i förhållande till rspr. inskränkes genom konsekventare genomförande av övergången pt --> ft samt genom övergångarna pi ptl ftl --> fl ock pn ptn --> f(t)n, t. ex. knaft, giVta, kaftin, sk) flal5 , ; se vidare § 56 ock § 117. 2) b förekommer i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. ban, Mg, besk, belåk, bisti17 , böka, bQr, bak, biestar, bkgnig, ban, bcegt, bdgar12, brågi.ar12; vidare framför y, t. ex. by,4/20; framför Zr, t. ex. VIV, ock framför r, t. ex. brat21 ; i slutljud aldrig såsom kort, sällan såsom långt, t. ex. nab, klub, stpb ; i midljud: eibarhcii , abata, bibla, grål2nciv22 , samt 1) Glappande, otät. 2) stop. 3) Uppstaplad. 4) Mycket stor. Reparera. 6) Lustig. Reparation. Ormskepnad (tillfällig bildning). 2) Kvast. to) Knipphammare. 11) Slå-pinn-stege, stege som ej har trinda pinnar, utan sådana av rektangulär genomskärning. p förekommer visserligen i slutljud efter a ock a, men endast efter långt e‘ ock a. Bröstbenet. 14) Fullväxt, fullfärdig. 15) Stappla, stulta. 16) Göpen. 17) Fan. 18) Pl. av bQg. 12) Buckla. 20) Bjällra. I ett ord har jag funnit bl-: blm() vb. =-- blomma, påträffat i Nordmark ock Kroppa; lånord? Jfr dock Dalbym. bkilm_ (Nn Dalbym. 1j. § 30). Proppfull näve. 8 K ALLSTENIUS VÄRML • BÄRG-SL A GSMiLETS LJUDLÄRA. XXI. 1 grilbeskal, tetbc'erya2, sOyjda3 B., hebokk, lfbstf14, fdlber5, j6kbcer, iembete, briri.bcer7, Anbeirl, obegripki, fOrbcbrj8, jcks"b49, bråebielsan, ngbceri, bkeibcer, brttbgt, brebk Anna. 1. (perspirerat b) förekommer alternativt efter (resp. före) perspirerad konsonant, t. ex. brgnbcesbåskd, jiesboskg, libstik. 3) m förekommer i uddljud ymnigt framför vokal, t. ex. mittleigan makm, m&la, meka, miltra", mosk, mbs, mån 12 man, m#stdik, mag, mo .d is, mo n mg; vidar framför y, t. ex. myekk; i slutljud såsom kort efter r, t. ex. arm, ock efter k, t. ex. hakm15 (samt möjligen i svagtonig stavelse efter vokal); såsom långt efter vok., t. ex. (kam sällan ock »finare», eljest kam,) ,am16, hem, hm, bom, rov.,117 R., gmmis, Dmis K. (N.), kam, kkwm, si; i midljud: klimarpig; mfria yiarefria), dgkånsda, for jeemnån, kamp, broms, feemtan, di m, gyikt2°; samt am&ka, gumka; hakmat, sm21, k4snibrk 22. Anm. 2. m (persp. m) har jag icke konstaterat, utom i interj. mm. Möjligen är det dock icke rent m, utan ett h-ljud med ansatsröret i In-ställning; jfr § 10. Anm. 3. m framför f ock v artikuleras ofta (kanske oftast) abiodentalt ock bör då skrivas w, t. ex. jiamfrm, har-vi 14123. § 3. Labio-dentala konsonanter. Dessa äro f, v ock n;, till bildningssätt fullkomligt överens- stämmande med motsvarande ljud i rspr. 1) *Granbuske, liten gran. 2) Ett ställe. 3) Spenböld. 4) Levisticum. 5) *Fallbar, hallon. • 6) Blindtarmen. 7) Hallon. 2) Förrätta höskörden. 9) Bröllop. ao) Sjönamn. Mjälten. 12) Munnen. Mäld. 14) Honung. 15) Framför / i lånordet 11,4k5cblm B. = skurk. Ram (såg-, dörr-; björn-). 17) Rum. 12) Gom. . 19) Skum a. 20) Mycket dimmigt. 21) Smida. 22) Söndersmulade spånor. 23) Han vill inte; so § 77,2.