David Redmalm C-uppsats i sociologisk socialpsykologi Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap Mälardalens Högskola, HT 2006 Mellan människa och djur Om det dilemmatiska möjliggörandet av husdjursrelationen Handledare: Sverre Wide Examinator: Tomas Kumlin 1 Innehållsförteckning 1. Inledning.................................................................................................................................3 2. Syfte och frågeställning..........................................................................................................4 3. Disposition.............................................................................................................................4 4. Tidigare forskning..................................................................................................................5 4.1 Studier av husdjursrelationen...........................................................................................5 4.1.1 Husdjur inom medicinsk vård och fångvård.............................................................6 4.1.2 Husdjursinteraktionism.............................................................................................6 4.1.3 Husdjur och djurrättsideologi....................................................................................7 4.2 Studier av distinktionen mellan mänskligt och djuriskt...................................................7 4.3 Husdjursforskningens möjligheter...................................................................................8 5. Husdjursrelationen i det senmoderna samhället – en teoretisk referensram..........................9 5.1 Socialisering, domesticering och husdjurssocialitet.........................................................9 5.2 Husdjuret i postfamiljära familjer och postmoderna relationer.....................................10 5.3 Gränser och ordning.......................................................................................................13 5.4 Människa och djur – en antiessentialistisk utgångspunkt..............................................15 6. Diskurspsykologi – ett dilemmatiskt angreppssätt...............................................................16 6.1 Foucault om diskurs.......................................................................................................16 6.2 Diskurspsykologi – en kort introduktion........................................................................17 6.3 Billig om socialitet som argumentation.........................................................................18 6.3.1 Den produktiva argumentationen............................................................................18 6.3.2 Sunt förnuft och ideologiska dilemman..................................................................19 6.3.3 Foucault och Billig..................................................................................................21 7. Metod...................................................................................................................................21 7.1 Att forska utan sunt förnuft............................................................................................22 7.2 Den argumentativa intervjun..........................................................................................22 7.2.1 Extrema åsikter, polemisering och provokation......................................................23 7.2.2 Deltagare eller observatör?......................................................................................24 7.3 Urval...............................................................................................................................24 7.4 Intervjumanualen och intervjuernas tillvägagångssätt...................................................25 7.5 Allmänt om analysen......................................................................................................26 7.6 Kort om kvalitativa undersökningars kvalitet................................................................27 8. Resultat.................................................................................................................................28 8.1 Andar och automater......................................................................................................28 8.2 Kultur och natur.............................................................................................................32 8.3 Tid och mening...............................................................................................................37 8.4 Språk, signaler och ömsesidig förståelse........................................................................40 8.5 Dilemmat och den meningsfulla relationen...................................................................45 9. Diskussion............................................................................................................................48 9.1. Om Franklins husdjursperspektiv och Giddens rena relationer....................................50 9.2 Forskning i det förflutna och framtida studier...............................................................51 9.3 Om det mänskliga, det djuriska och dilemmats dilemma..............................................53 Sammanfattning.......................................................................................................................55 Litteratur...................................................................................................................................56 Bilaga: Intervjumanual.............................................................................................................60 2 – Jag har alltid trott att ni skriver på samma sätt som vissa djur gräver hålor eller bygger myrstackar eller gör bikupor. – Jag är inte säker på att det ni säger är särskilt smickrande för mig, svarade jag. Men, ja, nu när ni ser mig hoppas jag att ni inte blir besviken. Italo Calvino, Om en vinternatt en resande 1. Inledning Den här uppsatsen handlar om vår relation till husdjur. Ordet ’vår’ är ett possessivt pronomen i pluralis, och användandet av detta ord implicerar att jag anser det finnas ett ’vi’. Med detta ’vi’ refererar jag givetvis till oss människor, och jag är intresserad av varför detta är så självklart. Jag skulle ha kunnat utelämna denna anmärkning, och läsaren skulle då ändå kunnat sluta sig till att det är människans relation till husdjur jag är ute efter. Michael Billig (1989) poängterar att ordet ’vi’ ofta används av politiker på ett vagt sätt. På detta vis kommer den potentiella grupp som politikerna tilltalar att bli potentiellt obegränsad. Samtidigt ska de som uppfattar sig som tilltalade få uppfattningen att det finns ett ’de’, en grupp av Andra som Vi måste förhålla oss till. Denna tanke känns kanske bäst igen i en kontext av postkolonial kritik mot klassificeringar av människor. Postkoloniala tänkare arbetar antirasistiskt genom att ifrågasätta varje instans av sådan klassificering (se t ex de los Reyes och Mulinari, 2005). Jag vill dock inte ta för givet att uppdelningen mellan djur och människor i sig är av ondo, men ändå uppmärksamma klassificeringen och föra upp den på agendan. Detta är en principiell diskussion som förts av många djurrättstänkare i emancipatoriska syften, bland annat av Peter Singer (1992) och Tom Regan (1999). De menar båda två att människor gör fel i att tilldela djur den moraliska status de har idag, även om de är oense om hur vi bäst bör förstå begreppet ’moral’. Både Singer och Ryan propagerar för en grundläggande förändring av vårt sätt att behandla djur, men vad innebär den nuvarande situationen för relationen mellan människa och djur? I den här uppsatsen försöker jag ge ett svar på den frågan genom att studera hur människor talar om husdjursrelationen. Enligt en undersökning utförd av SCB 2006 finns det 1 256 000 katter och 729 000 hundar i Sverige idag. Därför kan man anta att de flesta människor kommer i kontakt med husdjur på ett eller annat sätt i sina liv. För en del är relationen till många människor underordnad relationen till ett husdjur. Om en relation till ett djur kan vara så viktig ligger det nära till hands att jämföra husdjursrelationen med relationer människor emellan. Samtidigt kategoriseras husdjuren som just djur och det finns därför anledning att misstänka att relationen människa-djur har en annan form och en annan betydelse än relationen människa-människa. Å ena sidan domesticerar vi djur, vi gör dem till husdjur genom att vänja dem vid mänskliga kontakter och ger dem en hög social status jämfört med boskap, djurparksdjur, laboratoriedjur, arbetsdjur och vilda djur. Å andra sidan kallar vi fortfarande domesticerade djur för just djur, och utgår från att de har ett annat sätt att förstå sin omgivning och att de har andra behov än vi. Adrian Franklin (1999) menar att relationen människa-djur har genomgått några viktiga förändringar i västvärlden1 under 1900-talet. Under åren 1900 till 1970 fick vi en utökad interaktion med djur genom att husdjur och naturutflykter blev populärare. Interaktionen var 1 Franklin utgår främst från amerikanska, brittiska och australiska studier, men talar om relationerna mellan människa och djur i västvärlden utifrån studiernas resultat (se t ex s. 61). Många av de teoretiker som han utgår ifrån, som Anthony Giddens och Ulrich Beck, behandlar på samma sätt ett tillstånd i en inte helt tydligt avgränsad västvärld. 3 uttalat antropocentrisk och djur fungerade ofta som ett nöje. Kött blev vardagsmat och den goda tillgången blev en symbol för vetenskaplig och social framgång, och djur blev konsumtionsföremål och statussymboler. Det fanns en klar dominans över djuren, men samtidigt en omsorg om dem. Franklin lägger märke till ett skifte i attityder mot slutet av 60- talet. I detta sammanhang gavs Peter Singers Djurens frigörelse gavs ut, vilken använde formuleringar från 60-talets emancipatoriska rörelser. I kombination med ökad miljömedvetenhet och det gehör som de radikala frihetsrörelsernas fick, gavs därmed även djuren ett rum i den politiska debatten. Man började arbeta för att skapa djurparker som i större mån efterliknade naturliga habitat, naturprogram började präglas av miljömedvetenhet och ekonomisk politik kopplades till miljöförstöring i vildmarken. Vegetarianism och veganism ökade och det blev populärt med ekologiskt kött och vilt (aa. 44-52). Husdjur fick allt större utrymme i hemmet, och idag spenderas det mer pengar på husdjur än någonsin. En lång rad nya tjänster och varor riktade till husdjursägare och husdjur kan vittna om detta. Franklin menar att djur inte bara fungerar som vänner, utan får ofta utgöra en sorts pseudofamilj. Han förklarar detta genom att hänvisa till tre viktiga sociala förhållningssätt som spridit sig i det senmoderna/postmoderna samhället: misantropi, ontologisk otrygghet och riskreflexivitet. De två senare begreppen är direkt lånade från Anthony Giddens, och jag kommer att diskutera dessa idéer närmare i min undersökning. Idag använder man sig av husdjursrelationer som friskvård i äldrevården och rehabilitering inom psykiatrin. Dessutom används husdjur inom kriminalvården för att skapa en meningsfull tillvaro för interner. Vad är det i denna relation som anses värdefull? Hur blir relationen mellan människa och djur möjlig? Genom att försöka svara på dessa frågor med min undersökning vill jag nå en djupare förståelse för husdjursrelationens innebörd. Förutom detta praktiska värde är ämnet teoretiskt intressant för socialpsykologin. Husdjurrelationen är ett exempel på social interaktion när den ställs på sin spets: hur möjliggörs social interaktion med en icke-mänsklig varelse? Dessa frågor är utan tvekan viktiga för sociologin; frågorna fokuseras till exempel i samhällsvetenskapliga tidskrifter som Anthrozoos och Society and Animals (aa. 60f). Sist men inte minst är det intressant att förstå vår kultur utifrån vår relation till djur. Det mänskliga definieras ofta i förhållande till det icke-mänskliga: ”Människor är det enda djur som kan använda ett verktyg, har moral, har ett språk” och så vidare. I vårt fokus på det icke-mänskliga glider det mänskliga undan. Där det mänskliga och icke-mänskliga möts måste en gräns upprättas för att ett fruktbart utbyte ska kunna äga rum, och det är denna gränsdragning och detta utbyte som jag kommer att diskutera i uppsatsen. 2. Syfte och frågeställning Syftet med den här studien är att undersöka hur mötet mellan människa och djur kan möjliggöras som en meningsfull relation. Därför ställer jag frågorna: Hur blir husdjursrelationen möjlig? Vilken social innebörd tilldelar människor sina husdjur? Vilken plats har husdjur i människans liv? 3. Disposition I avsnittet Tidigare forskning kommer jag att ge en kortfattad överblick över samtida forskning om relationerna mellan djur och människor. Jag kommer även att diskutera vilken plats min undersökning har i detta forskningsområde. I Husdjursrelationen i det senmoderna samhället ämnar jag diskutera husdjursrelationen som både ett socialt fenomen och som en form av socialitet. Här kommer jag att diskutera Beck och Beck-Gernsheims, Franklins och Giddens idéer om den samtida människans villkor, och vad detta betyder för relationen mellan 4 djur och människor. Därefter, i Diskurspsykologi – en dilemmatisk ansats, kommer jag att redovisa för min diskurpsykologiska ansats. Jag anser Billigs dilemmatiska ansats vara särskilt intressant för studier av relationen människa-djur, på grund av husdjurets ambivalenta innebörder. I Metod kommer jag att diskutera hur jag tillämpat denna ansats i praktiken. Jag har utfört, bearbetat och analyserat fem intervjuer med samma metodologiska utgångspunkt. I detta avsnitt kommer jag också att redogöra för mitt tillvägagångssätt i valet av intervjupersoner, konstruktionen av intervjuguiden och mitt förhållningssätt i intervjusituationen, till intervjupersonen och till mig själv som forskare. I Resultat presenterar jag analysen av intervjuerna. Jag kommer också att relatera resonemangen som intervjupersonerna fört till några teoretiska texter som innehåller samma teman och motteman som intervjuerna. Avslutningsvis, i Diskussion, kommer jag att diskutera vilka konsekvenser mitt resultat får för Franklins och Giddens förståelse av mellanmänskliga relationer, och relationen människa-djur, för vidare forskning, och för förståelsen av människors och djurs tillvaro. 4. Tidigare forskning David Nibert (2003) menar att sociologer inte längre kan bortse från att djur har en viktig plats i samhället. Om vi inte tar hänsyn till djur i sociologiska studier kan vi inte heller göra anspråk på att förstå vårt samhälle. Inom sociologin finns ett splittrat forskningsområde under utveckling som behandlar relationen mellan djur och människa (Animal Human Relations). Detta område omfattar studier av bland annat zoologiska parker, köttindustrin, djurliv i storstaden och på landet, djurmisshandel, jakt, fiske, vildmarksturism, medicinska djurförsök, genmodifiering, miljömedvetenhet och ekologi, historiska studier av människans förhållningssätt till djur och studier av djurrättsrörelser. Den här uppsatsen anknyter främst till två subdomäner av detta allmänna område: husdjursstudier och studier av motsättningen eller gränsdragningen mellan mänskligt och djuriskt, eller mellan kultur och natur. I detta avsnitt kommer jag att diskutera några viktiga artiklar för den samtida forskningen som berör områdena i fråga. 4.1 Studier av husdjursrelationen Jag har här valt att dela upp studier av husdjursrelationen i tre teman: vårdstudier, interaktionistiska studier och djurrättsideologiska studier. I det första temat betraktas husdjursrelationen funktionellt, samhällsinstitutioner har något att vinna på att använda sig av husdjursrelationen i rehabiliterande syfte, och den studeras i dessa sammanhang för att vi ska få en bättre förståelse för på vilket sätt vi kan dra nytta av husdjur. Interaktionistiska studier koncentreras kring den faktiska husdjursrelationen och hur den blir möjlig i interaktionen mellan människa och djur. Djurrättsideologiska studier är emancipatoriska och fokuserar husdjursrelationen med syftet att göra den mer jämlik, eller för att argumentera för ett avskaffande av husdjursrelationen. I artiklarna talar man både om pets, som snarast kan översättas som husdjur, samt companion animals, det vill säga sällskapsdjur. Orden kan användas för att betona olika aspekter i relationen med djuret, men eftersom jag valt att använda begreppet husdjur har jag valt att översätta båda de engelska termerna med detta ord. Ordet ’husdjur’ är tämligen neutralt och tar inte någon sällskaplig interaktion för given. ’Husdjur’ saknar också den objektifierande karaktär som engelskans pets har. Det engelska ordet tar fasta på en enda funktion hos husdjuret, nämligen som föremål för klappande. 5 4.1.1 Husdjur inom medicinsk vård och fångvård Husdjur och möten med djur har länge använts som en form av rehabilitering, både inom medicinsk vård och på fängelser. Johnson, Meadows, Haubner & Sevedge (2003) har undersökt användningen av husdjursrelationen som en kompletterande rehabiliteringsteknik bland cancerpatienter. Patienter fick regelbundet antingen besök av en tränad besökshund och dess förare, bara besök av en människa, eller ägna sig åt en tyst lässtund. De som fick hundbesöket var de som till störst utsträckning upplevde besöket som en del av sin behandling. Baun & McCabe (2003) visar mot bakgrund av flera studier att rehabilitering med husdjur också kan ge tydliga positiva medicinska resultat. Patienter som vårdas för demens har visats bli mer sociala och mindre upprörda av att ha ett husdjur. Dessutom har man visat att fysisk stress har minskat hos patienter med husdjur. Umgänget med djuret blir ett sätt att skapa mening i ett liv som skakats om av en livsomvälvande sjukdom som demens. Strimple (2003) visar i en historisk översikt att användandet av djurrelationer givit positiva resultat även inom fångvården. Djur kan fungera som en meningsfull aktivitet och ge en meningsfull tillvaro. Han refererar till undersökningar som visar att relationen till djur ger en särskild dimension till interners liv, och att risken för återfall minskar hos de som fått ta del av rehabilitering genom umgänge med djur. Att ta hand om hundar eller att träna hästar kan ge både närhet och uppfylla emotionella behov. Strimple poängterar att resultaten är preliminära, och att vidare forskning behövs på området. Husdjursstudier inom olika former av vård är vanligtvis mycket resultatinriktade. Detta innebär att studiernas tonvikt läggs på aspekter av relationen mellan människor och djur som är lätta att mäta, varigenom litet sägs om vad som faktiskt sker mellan människa och djur. För att vi ska få en förståelse av hur vi kan använda djur inom vården, måste resultatinriktad forskning förenas med en förståelse av relationen mellan patienter eller interner och djur. Vad i relationen är det som betraktas som meningsfull och kan ge konkreta resultat? 4.1.2 Husdjursinteraktionism Studier som är inriktade på faktisk interaktion mellan människa och djur (human-animal interaction) kan bidra till en ökad förståelse för husdjursrelationens mening och värde. Sanders (2003) beskriver en interaktionistisk process i vilken husdjursägare ger sina husdjur en unik identitet. I mötet med djuret som en individ får husdjuret och ägaren en gemensam identitet som sedan formar interaktionen med andra människor och djur Människa och . husdjur skapar en intersubjkektivitet i lek, genom en konstruktion av gemensamma perspektiv och genom att ägaren ger djuret en röst (speaking for animals). Även om djur och människa saknar en gemensam uppsättning lingvistiska symboler, finner de sätt att kommunicera med och förstå varandra. Irvine (2004a) har undersökt denna ordlösa interaktion ytterligare. Genom intervjuer och etnografiska observationer av ett hem för övergivna hundar och katter har författaren undersökt hur djur kan bidra till att ge människor en självuppfattning, helt oberoende av verbalt språk. För att detta ska bli möjligt måste även djuret tilldelas en subjektivitet. Djuret får ett själv med egen handlingskraft (agency), koherens, historia och ett eget känsloliv. Också Alger & Alger (1999) har utfört en etnografisk studie av ett hem för övergivna katter. De menar att den deltagande observationen är den bästa metoden för att nå kunskap om intersubjektivitet mellan människa och djur. Hemmets sociala struktur skapas inte bara mellan människa och katt, utan är främst ett resultat av mellankattliga relationer. Författarna menar också att en särskild kattkultur uppstått på hemmet, konflikter och revirbeteende har fått stå tillbaka för ”behov av den högre ordningen” (higher order needs), nämligen tillgivenhet, vänskap och kontinuitet i tillvaron. Sanders (2006) utvecklar sin husdjursinteraktionistiska idé i en undersökning av husdjur som tilldelas en ambivalent roll. Polishundar beskrivs av sina förare både som instrument i 6 arbetet och unika och kännande individer. Han menar att denna tvetydighet i den innebörd som hunden tilldelas skapar en oro hos förarna, och formulerar en hypotes om att sådan ambivalens mellan en instrumentell och en vänskaplig attityd gentemot andra är vanligt förekommande i socialt liv över huvud taget. Interaktion mellan människa och djur kan alltså studeras både genom observationer, och genom intervjuer med husdjursägare eller människor som på annat sätt interagerar med husdjur. Genom att studera faktisk interaktion mellan människa och djur kan vi få en djupare förståelse för hur både husdjursidentiteten och ägarens identitet produceras och reproduceras i den ömsesidiga relationen. Dessutom får forskaren möjlighet att lägga märke till detaljer som kanske blir tagna för givet av husdjursägaren. Men även intervjuer kan ge en god uppfattning om hur människor ger sina husdjur och sin relation till dem en innebörd. Det är i verbala möten som attityder till våra husdjur och till oss själva formas och omformas, och därför blir relationen mellan människa och djur till även i mellanmänskliga möten. 4.1.3 Husdjur och djurrättsideologi Det finns många emancipatoriskt skrivna artiklar som särskilt inriktas på ökade rättigheter för djur. Dessa är ofta helt teoretiska eller historiska, och författarna har som syfte att ifrågasätta och förändra människans förhållningssätt till djur. En del av dessa fokuserar på husdjursrelationen. Irvine (2004b) definierar husdjur som en klass av djur som existerar för mänskliga syften, och ifrågasätter om detta är moralsikt acceptabelt. En ökad förståelse för djurs emotionella och intellektuella kapaciteter sätter gränsdragningen mellan människa och djur på prov, och med denna vetskap blir det omöjligt att acceptera äganderätt över djur. Husdjursrelationen blir ett förslavande av djuret. Zamir (2004) konstaterar att organiserade veganer vanligtvis fördömer husdjursrelationer, men diskuterar om husdjursrelationen alltid måste vara av ondo ur ett djurrättsperspektiv. Husdjursrelationen kan också vara en möjlighet att garantera djurens intressen i förhållande till människor. En husdjursrelation kan bygga på ett ömsesidigt utbyte, om djuret vinner något på relationen. Även om artiklar som dessa främst har ett emancipatoriskt syfte, är de också intressanta för förståelsen av husdjur. De problematiserar aspekter av husdjursrelationen som vi annars kanske skulle ta för givet. En utökade kunskap för vilket inflytande äganderätten gör för husdjurets innebörd kan till exempel ge en förståelse för den ambivalenta relation som Sanders (2006) talar om, i vilken djuret både är ett objektifierat instrument och en nära vän. 4.2 Studier av distinktionen mellan mänskligt och djuriskt Denna kategori av studier behandlar många olika relationer mellan djur och människor, både teoretiska tankar som praktiska möten. På sätt och vis kan man säga att alla studier av relationen mellan människor och djur säger något om distinktionen i fråga. Samtidigt finns det vissa artiklar som har distinktionen i sig som sitt huvudsakliga ämne. Buller och Morris (2003) tar sin utgångspunkt i debatten om djurskydd för produktionsdjur och menar att så länge människor betraktar djur som föda, kommer vi vara dömda till ett modernistiskt och essentialistiskt förhållande till djur. De diskuterar istället möjligheten till ett problematiserat, antiessentialistiskt perspektiv på relationen mellan människa och djur. Ivakhiv (2001) diskuterar relationen mellan människa och djur ur ett postkolonialistiskt perspektiv, och hävdar att djuren konstrueras som den Andra i förhållande till den rationella och överlägsna människan. Han menar att inget perspektiv på naturen och det djuriska kan vara helt essentialistiskt, eftersom djur och natur hela tiden ges en social innebörd. Även det mänskliga samhället tilldelas ett visst mått av vildhet. En förståelse av mänskligt kontra animalt måste utgå från att distinktionerna är problematiska i sig. Macnaghten (2004) diskuterar vilken inverkan möjligheten till genmodifiering får på relationen mellan människa och djur, och människors förhållande till naturen. När naturen 7 inte längre har ensamrätt på reproduktionen kan djur födas upp i instrumentellt syfte, till exempel till djurförsök eller forskning om genetik, vilket leder till att själva möjligheten till genmodifiering upplevs som provocerande. I det genmodifierade djuret möts konflikten mellan ett instrumentellt och ett moraliskt förhållningssätt till djur. Som vi har sett behöver vi inte studera just genmodifieringför att få en förståelse för konflikten, Sanders (2006) visade, som vi såg, att denna konflikt även uppstår i förhållande till tjänstehundar. Holmberg (2005) menar att en annan aspekt av genforskning är viktig för förståelsen av dikotomin mänskligt/djuriskt. I kartläggningen av olika arters DNA fanns en förhoppning om att fastställa människans unika plats i världen genom att visa att människans DNA har ett överlägset antal gener. Men i och med att skillnaderna i antalet gener var mindre än vad man räknat med, blev likheten mellan människa och till exempel schimpans, som man brukar säga delar mellan 98% och 99% av sin genuppsättning med människan, en viktig del av en ny narrativ om det unikt mänskliga. Eftersom skillnaden i nummer är försumbar, började man istället diskutera genernas kvalitet och flexibilitet som en anledning till människans specifika natur. På så sätt kan en enda procentenhet ges en stor innebörd; genetiken är inte ett sätt att utforska ”faktiska skillnader” mellan människa och djur, utan ett sätt att skapa nya berättelser om mänskligheten och det djuriska. Det som är gemensamt för dessa artikelförfattare är att de vill förstå människans berättelse om sig själv genom att studera det sätt människor definierar sig själva gentemot djur. Det finns olika sätt att återberätta denna berättelse, och i detta avsnitt har jag presenterat några exempel. 4.3 Husdjursforskningens möjligheter Husdjursforskningen är viktig för förståelsen av husdjursrelationens rehabiliterande effekter. Genom att förstå vilken mening människor tilldelar husdjuret och relationen med det, kommer rehabiliteringsarbete med djur kunna utvecklas. Min intervjustudie kan också ge en utökad kunskap om vad det innebär att förstå interaktion mellan djur och människa; jag hoppas med andra ord att kunna säga något generellt om husdjursinteraktion. Jag är också inspirerad av antiessentialistiska utgångspunkter i studien av relationer mellan människa och djur, och på samma sätt bör min studie kunna bidra till debatten om etiska diskussioner relaterade till husdjursägandet. Husdjur saknar mänsklig status, men har en annan roll att spela än produktionsdjur och vilda djur. Hur blir en distinktion möjlig mellan människa och djur trots alla de motsägelsefulla roller vi tilldelar olika arter och djur i olika positioner i samhället? Det är ont om artiklar som behandlar dikotomin mänskligt/djuriskt med utgångspunkt i husdjursfenomenet. Jag ämnar undersöka hur denna distinktion mellan mänskligt och djuriskt tar sig uttryck i husdjursrelationen. Eftersom husdjur står människor så nära, men ändå inte är människor, blir studier av husdjursrelationen ett intressant sätt att förstå det samhälle som människor och djur delar, om än på olika villkor. I den här studien undersöker jag hur husdjursägare resonerar om sina husdjur och husdjursrelationer, för skapa en förståelse för hur mötet med husdjuret blir möjligt som en meningsfull, givande relation. Min uppsats är inte klassiskt interaktionistisk, men jag har valt ett diskurspsykologiskt perspektiv och utifrån detta betraktar jag husdjurets och husdjursägarens identitet som en kontinuerlig process. I den interaktion som en intervju innebär förhandlar intervjupersonen fram sin egen identitet, husdjurets identitet och husdjursrelationens utformning. Utformningen av relationen med husdjuret sker alltså inte bara i det faktiska mötet mellan människa och djur. På så sätt fungerar intervjuerna som en förstahandskälla till en förståelse av husdjursrelationen. Jag har inte funnit någon annan studie av husdjursrelationen med samma metodologiska ansats. 8 5. Husdjursrelationen i det senmoderna samhället – en teoretisk referensram Vad innebär det att studera relationen mellan djur och människa socialpsykologiskt? Till att börja med måste man givetvis utgå från att denna relation är socialpsykologiskt intressant, det vill säga, att man betraktar relationen som en social relation. Men på vilket sätt är relationen social? Och vilka förutsättningar finns att förstå den allmänna relationen mellan människa och djur? I det här avsnittet kommer jag att diskutera relationen mellan människa och djur, både husdjursrelationen och vår relation till det djuriska i allmänhet. Jag kommer att diskutera min syn på socialitet, den senmoderna eller postmoderna människans villkor i allmänhet, och vad detta innebär för människans relation till djur2. Vilka förutsättningar har husdjursrelationen idag? I detta avsnitt utgår jag från diskussioner förda av Peter L. Berger och Thomas Luckmann (2003), Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheim (2002), Adrian Franklin (1999) samt Anthony Giddens (1999). Dessa idéer fungerar som en teoretisk utgångspunkt för denna dilemmatiska, diskurspsykologiska intervjustudie. Avslutningsvis kommer jag att diskutera gränsdragningens kulturella funktion utifrån Mary Douglas idé om kulturell ordning. Jag vill driva tesen att gränsdragningen mellan människa och djur är ett centralt element i vår allmänna relation till djur, och avslutar med att presentera en antiessentialistisk utgångspunkt för en förståelse av husdjursrelationen. 5.1 Socialisering, domesticering och husdjurssocialitet Peter L. Berger och Thomas Luckmann (2003) talar om socialisering som en internalisering av verkligheten, vilket innebär ”den omedelbara upplevelsen eller tolkningen av en objektiv händelse som uttryckande mening, dvs. som en yttring av någon annans subjektiva processer som därigenom blir subjektivt meningsfull för mig själv”. Människan är från födseln mottaglig för andras uttryckta mening; människan ”föds predisponerad för socialitet” (aa. 153). När ett barn socialiseras talar Berger och Luckmann om primär socialisation, en process i vilken barnet utvecklas kognitivt, men som också är emotionellt laddad (aa. 154f). Barnet skapar sin identitet i en dialektisk process mellan signifikanta andras bestämningar av henne/honom, och egna definitioner av den egna identiteten. Barnet tillägnar sig en identitet och internaliserar världen i samma sociala process, och det är samma signifikanta andra som förmedlar denna kunskap (aa. 156). Internaliseringen är aldrig fullständig hos någon individ, vi tar kontinuerligt del av ny kunskap, och delar med oss av vår egen värld till andra. Berger och Luckmann betonar dessutom att ”[i]ndividen uppfattar sig själv som en varelse både i och utanför samhället”. Vi är alltså medvetna om oss själva som både sociala individer och organismer, som djur och människor (aa. 158). Det är tydligt att socialisation förutsätter en ömsesidig språklig förståelse, och för att människor ska kunna nå en sådan förståelse behöver de ett språk (aa. 154). Genom att det mänskliga språket får så stor betydelse utesluter Berger och Luckmann djur ur socialiseringsprocessen. Men eftersom vi talar med djur och om djur med varandra, och ger dem en plats i vårt sociala liv, är det ingen tvekan om att djur i allmänhet har en komplex social innebörd. Olika djur betyder olika saker för oss, och vi har ett sätt att förstå djur som är sammanflätat med andra kulturella uppfattningar. Som Berger och Luckmann framhåller sker socialisation ”alltid i den kontext som bildas av en specifik social struktur”, eftersom varje internaliserad värld är en produkt av andras utryckta internaliserade världar (aa. 190). Att lära 2 Giddens använder termen senmodernitet för att betona att dagens tillstånd är en naturlig följd av modernitetens projekt, medan Franklin hellre talar om postmodernitet för att betona människans unika villkor idag. Begreppen behöver inte stå i motsättning till varandra, eftersom de betonar olika samhälleliga aspekter, och jag väljer därför aldrig att uteslutande använda mig av ett av dem. Jag har istället försökt använda dem som de används i de diskuterade texterna. 9 sig umgås med djur förutsätter en internalisering av andra människors definitioner av djur och kunskap om interaktion med djur. På det sättet är fenomenet ’husdjur’ ett mellanmänskligt socialt fenomen; interaktionen mellan människa och djur, så som den ser ut idag, blir alltså möjlig genom att vi är sociala varelser. Men något händer också mellan människa och djur. Man pratar vanligtvis om domesticering som att inlemma ett djur i ett mänskligt, socialt sammanhang. Mellan människa och djur måste det finnas en ömsesidig acceptans – någon form av internalisering av den andre måste ske. Oavsett hur vi väljer att tala om det accepterar djuret (försåvitt vi talar om ett djur med sådana förmågor) människan som flockmedlem, försörjare, förmyndare, matte eller husse. Förståelsen av djuret som en individ grundläggs i omdömen baserade på generell kunskap om djur i kombination med upplevelser av det särskilda djuret. Vi har sedan möjlighet att uttrycka dessa våra omdömen i interaktion med djuret, och denna interaktion formas av samma omdömen. Omvänt har djuret vanligtvis inget sätt att verbalt förmedla sina intryck av relationen. Istället är våra tolkningar av djurets beteende det enda sättet att låta djuret tilldela oss själva en identitet. Även om det kan ligga nära till hands att hävda vissa särskilda villkor för interaktion med djur, är det inte självklart vilka dessa villkor skulle vara. Uppenbart är dock att det försiggår socialitet mellan djur och människa, människan handlar gentemot och tolkar sitt husdjur kontinuerligt. Därför måste vi fråga oss vilka former denna socialitet tar. I nästa avsnitt kommer jag att diskutera den samtida familjestrukturen och samtida relationer i allmänhet, och vilken plats husdjuret har i dessa sociala fenomen. 5.2 Husdjuret i postfamiljära familjer och postmoderna relationer Den kanske mest självklara platsen för interaktion mellan människa och djur idag är i familjen. Även om husdjuret fått en marginell roll i sociologiska studier av familjen finns det exempel på att detta fenomen uppmärksammats. I Footes artikel ”A Neglected Member of the Family” som publicerades i Marriage and Family Living redan 1956, uppmanar han sociologer att inte glömma bort husdjuret i sociologiska familjestudier. I det här avsnittet kommer jag att diskutera den senmoderna/postmoderna familjen och relationen, och diskutera husdjurets plats i denna kontext. För att vi ska kunna få en uppfattning om vilka förutsättningar husdjuret har i den samtida familjen vänder jag mig nu till Ulrich Beck och Elisabeth Beck-Gernsheims (2001) idéer om den postfamiljära familjen. I det samtida samhället har termen familj spelat ut sin roll som sociologisk kategori. Även om kärnfamiljens form fortfarande är vanligt förekommande, har familjens villkor förändrats. Familjen har individualiserats och blivit en uppsättning relationer mellan människor som inte nödvändigtvis måste vara särskilt familjära med varandra eller bygga på faktiska släktband (aa. 85). Mannen är inte längre den självklara familjeförsörjaren, så att vara ensamstående förälder är idag en praktisk möjlighet. Idag är familjen ett riskprojekt, familjemedlemmarna måste alla samarbeta, planera och värna om varandras intressen för att familjen ska kunna upprätthållas. När projektet trots allt avbryts förenas individer i nya konstellationer, och plastmammor och låtsaspappor blir en del av det intrikata nätverk av relationer som vi kan kalla familj (aa. 90-98). Det bör noteras att denna nya valfrihet inte är självklar, eftersom gamla värderingar lever kvar i vardagen (aa. 126). Anthony Giddens (1999) menar att den form som den postfamiljära familjrelationen tagit är typisk för relationer idag över huvud taget. Han talar om denna form av relationer som rena relationer. I dessa står kärleken, eller uppskattningen av den andra, i centrum, och förhållandet är mer eller mindre fritt från sociala eller ekonomiska villkor. I och med att relationen är valfri kan vi ställa hårdare krav på att den ska ge emotionell tillfredsställelse. I ett sådant förhållande tillåts inget status quo, utan de som ingår i relationen reflekterar hela tiden över förhållandets utformning. Ett ren relation är alltså baserad på ömsesidiga förpliktelser. Det finns inga lagar, stränga traditioner eller ekonomiska förutsättningar som 10