1 Jacob Wallenberg SAMLADE SKRIFTER 2 3 SVENSKA FÖRFATTARE NY SERIE Jacob Wallenberg SAMLADE SKRIFTER Del II Min son på galejan Susanna Utgivna av Torkel Stålmarck V S S SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET STOCKHOLM 1999 4 Utgiven med bidrag av Jacob Wallenbergs Stiftelse, Särskilda Fonden Abstract Wallenberg, Jacob, Samlade skrifter, I–III. (Wallenberg, Jacob, Collected Works, I–III) Del II: Min son på galejan, Susanna. Utgivna av Torkel Stålmarck. Skrifter utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet. Svenska författare. Ny serie, 327 pp., Stockholm. ISBN 91-7230-083-3. Jacob Wallenberg (1746–1778) made his living as a private tutor and later as a chaplain on board ships belonging to the Swedish East India Company before he was appointed vicar in the parish of Mönsterås in 1777. Apart from his masterpiece, the travel book Min son på galejan(My Son on the Galley), he wrote Swedish and Latin poetry, an account of a journey through European countries called Sanfärdig resebeskrifning (Truthful Travel Description) and the lyrical play Susanna. In ad- dition a collection of his sermons from the years 1770–78 has been preserved in the form of drafts. The second volume of this critical edition of Wallenberg’s works con- tains Min son på galejanand Susanna. © Svenska Vitterhetssamfundet ISBN 91-7230-083-3 Svenska Vitterhetssamfundet c/o Svenska Akademiens Nobelbibliotek Box 2118, 103 13 Stockholm Bloms i Lund Tryckeri AB Lund 1999 5 Min son på galejan 6 7 Inledning Det enda egenhändiga manuskriptet av Min son på galejan (MSG) utgör första delen av Wallenbergsamlingen i Linköpings stiftsbibliotek (W 69:1). Papperet är kinesiskt och texten upptar första och sista sidan av varje fyr- sidigt lägg utom mot slutet, där W. på några ställen har använt också läggets andra och tredje sida. Handskriften, i format 29,5x19,2 cm, omfattar tre delar, paginerade av W. själv: 1. Första Tomen. Titelblad till hela verket på två hopklistrade blad+87 blad (pag. 1–89) – blad 61 (s. 62) upp och ned; 2. Andra Tomen. Titelblad+72 blad (pag. 1–75) – blad 59 (s. 59–60), 62 (s. 63–64) och 63 (s. 65–66) beskrivna på båda sidor; 3. Tredie Tomen. Titel- blad+7 blad (pag. 1–8) – blad 2 (s. 2–3) blankt. Titelbladet är försett med en färglagd frontespis i format 7,5x16 cm och föreställande författaren i sin hytt ombord på skeppet Finland. Texten innehåller därtill sex teckningar i format (i cm) 4x11 (flygfisk), 4x11,5 (booby), 2,5x9,5 (malefit), 2,5x9,5 (bide- vindsseglare), 4x11,5 (haj) och 5x10 (tumlare). På titelbladen till andra och tredje tomerna har W. linjerat upp blyertsrektanglar ovanför texten ’Trykt i år’ för planerade men ej utförda vinjetter; vidare har ett utrymme lämnats för en teckning efter ordet ’apin-hannar’ s. 170:2 i denna utgåva. W:s löften att skriva en »lofsång» till den kinesiska handeln (nedan s. 177) och att ägna ett eget kapitel åt ryktbara svenska ostindiefarare (s. 174) samt därtill »några korta Capitler» åt kinesiska förhållanden (s. 178 f.) har inte infriats. Det är troligt att den tredje tomen, som nu bara utgör ett fåtal sidor, var tänkt att få ungefär samma omfång som de båda föregående. Sådant arbetet nu förelig- ger måste det alltså betecknas som en torso. Originalhandskriften uppvisar ett flertal ändringar och strykningar. Av dessa kan vissa med ledning av bläcksorten hänföras till W. själv. Dessa redovisas jämte avvikelser mot W:s text i föreliggande utgåva nedan s. 253 ff. En avskrift, som nära ansluter till originalhandskriften men saknar de tre sista kapitlen och av illustrationerna endast innehåller en något avvikande titelbild samt en teckning av tumlarna, ingår i KB:s Engeströmsamling (C VI, 1, 24). Denna avskrift har tillhört Pehr Osbeck, som fått den i gåva av en elev till W., troligen Peter eller Niclas Holterman. (För utförlig beskriv- ning se Afzelius i SS II, 265 f.) Ytterligare en avskrift, men omfattande en- dast ca 15% av originalhandskriftens text, ingår i en handskriftsvolym med titeln »Beskrifning Öfver Farvatnet till China Åhr 1770», tillhörig Kronans Coldinuorden i Karlskrona och deponerad på Marinmuseet där. Volymen har sammanställts av Daniel Schalin, kvartermästare på Finlands partnerfar- tyg 1769–71 Cron Prins Gustaf och konstapelsmat på Stockholms Slott 8 1772–73, där W. var skeppspastor. (Se vidare Cederlöf [1969], 36 ff. och Stål- marck 1995, 110, 112.) MSG trycktes första gången 1781 i duodesformat med titeln Min Son på Galejan, Eller En Ostindisk Resa, Innehållande Allahanda Bläckhorns- kram, Samlade på Skeppet Finland, Som Afseglade ifrån Götheborg i Dec. 1769, och återkom dersammastädes i Jun. 1771.Stockholm, Tryckt hos Joh. Christ. Holmberg, 1781. Samma år utgavs två upplagor i oktav; också de anges vara tryckta hos Holmberg. Utgivningen av MSG aviserades i Stockholms Posten den 23 januari 1781. W:s bror Marcus vände sig då omedelbart till Holmberg med erbjudande om samarbete. Han menade att det manuskript han själv hade i sin ägo borde användas för publiceringen, då det innehöll delvis omfattande änd- ringar av författaren. Marcus hade vidare »med biträde af någre wänner, hwilkas smak uti den slags witterheten warit förut godkänd» redan påbörjat arbetet med att redigera broderns efterlämnade handskrifter för tryckning. Då Holmberg avböjde erbjudandet med hänvisning till att han själv hade låtit granska manuskriptet, ansökte Marcus hos Kanslikollegium om tio års privilegium på utgivningen av broderns arbeten. Kanslikollegium tillstyrkte det sökta privilegiet men med den viktiga reservationen att Holmberg i trots därav obehindrat skulle få sälja sin vid det laget redan tryckta upplaga av MSG. (Handlingarna i målet föreligger tryckta in extenso i SS II, 272 ff.) De båda samma år tryckta oktavupplagorna utgör ett mysterium i samman- hanget, och det kan inte uteslutas att åtminstone någon av dem är ett pirat- tryck. Originaltrycket är liksom de närmast följande upplagorna försett med ett företal undertecknat Candid. Under denna pseudonym döljer sig med all sannolikhet prosten i Kuddby Carl Nyrén, som också var den som hade sålt manuskriptet till Holmberg. »Jag har ej känt denne Hedersmannen», skriver han om MSG:s författare. »Jag har allenast på begäran behörigen öfwersedt denna artiga berättelsen som han lämnat oss öfwer sin mödosamma resa.» En nyare tids textkritiker (Emil Olson, Nils Afzelius) har naturligt nog totalt underkänt Nyréns utgåva. Mot bakgrunden av 1700-talets allmänna praxis för textutgivning finns det dock anledning att något nyansera de hårda omdömena. I tvisten mellan Marcus Wallenberg och Holmberg om utgivningsrätten var båda parter ense om att en »granskning» av texten måste föregå publiceringen. Marcus förfogade över ett manuskript med för- fattarens egna korrigeringar, och han betonade det särskilda värdet av dessa. Ändå hade han ansett det nödvändigt att engagera flera granskare. Holm- berg hade å sin sida låtit sitt tryckmanuskript genomgå en liknande översyn. 9 Enligt 1700-talets litteraturbegrepp var texten viktigare än författaren. Utgivningen av Fredmans epistlar ett knappt tiotal år efter MSG är be- lysande för situationen: En kommitté av »experter» tar inte bara hand om de praktiska bestyren utan ger också texten dess slutliga gestaltning, som Bell- man i efterhand får godkänna. En opurgerad version av MSG hade varit lika otänkbar i det gustavianska litteraturklimatet som en författartrogen upp- laga av samtliga epistlar. Båda författarna hade ett notoriskt tvivelaktigt förhållande till decorum. Vill man undvika en anakronistisk bedömning av Nyréns arbete måste man så gott det låter sig göra utgå från tidens värde- ringar, inte från våra egna »intentionalistiska» ederingsprinciper. Bortsett från ändringar i ortografi, morfologi och interpunktion – dessa kan f. ö. åtminstone delvis ha genomförts på sätteriet – är Nyréns ingrepp av i huvudsak två slag; dels har drastiska uttryck eller beskrivningar som kun- nat uppfattas som anstötliga mildrats eller strukits, dels har andra stryk- ningar uppenbarligen gjorts av i vid mening politiska hänsyn. En tredje typ av ändringar har syftat till ökad tydlighet och språklig korrekthet. Emil Olson saknar en »ledande tanke» bakom Nyréns redigering och finner att utgivningen inte bara är godtyckligt genomförd utan i många stycken också vittnar om »en mycket dålig smak och bristande stilsinne». Omdömet kan knappast vare sig verifieras eller vederläggas utan en detaljerad undersök- ning. Generellt kan sägas att Nyréns granskning har resulterat i en mera utslätad text än W:s ursprungliga; den utmanande djärvheten i språk och framställningssätt har blivit mer eller mindre vingklippt. Samtidigt bör man erinra sig att även W:s egna ändringar, som bl. a. innebär uteslutning av hela det burleska sjösjukekapitlet (nr V i första delen), pekar åt samma håll. Tro- ligen skulle inte heller de av Marcus Wallenberg engagerade granskarna ha gått mera skonsamt fram. Till Nyréns försvar kan sist och slutligen anföras att han trots allt gjorde det möjligt att tidigt ge MSG en plats i den litterära offentligheten. Tillräckligt mycket av W:s originalitet är bevarad för att verket skulle uppfattas som nyskapande och prudentliga läsare förfasa sig. (Samtida omdömen citeras i SS II, 276 ff.; om MSG:s inflytande på senare litteratur se Afzelius 1924.) Nyréns textetablering blev gällande även för det tidiga 1800-talets upp- lagor fram till 1855, då Pehr Hanselli gav ut W:s Samlade vitterhetsarbeten »efter originalmanuskripterna». Men också Hanselli har uppenbarligen an- vänt Nyréns edition som bastext. De flesta av Nyréns smärre ingrepp – och några av de större – har fått leva vidare hos Hanselli, vars nyredigering före- faller mycket godtycklig. Utgåvan gör som helhet intryck av lappverk. En betydligt mera genomgripande restaurering genomfördes av Arvid 10 Ahnfelt, som 1881 gav ut Min son på galejan och Sannfärdig resebeskrifning, där han också publicerade fragmenten av »Wiborgska smällen» och de båda korrespondensartiklarna ur Götheborgske Spionen. På vägen mot en manu- skripttrogen text innebär hans edition ett avgörande framsteg, men det var först med Emil Olsons utgåva av 1921 som verket presenterades i ett, som det heter, »i alla detaljer troget avtryck av Wallenbergs text, sådan den före- ligger i originalmanuskriptet» samt med textkritiska anmärkningar. Wallenbergs text återges här sådan den har etablerats av Nils Afzelius i Svenska Vitterhetssamfundets edition av Samlade skrifter från 1928–41. Principerna för denna textetablering redovisas av Afzelius i en efterskrift till denna edition, vilken i sin tur citeras i del I av föreliggande utgåva (s. 9 ff.). Också kommentarer och ordförklaringar bygger i stor utsträckning på den av Afzelius upprättade kommentaren, men med samma reducering av det biografiska och litteraturhistoriska stoffet som i föregående del.