Heini Aho Jan-Erik Andersson Niran Baibulat Kimmo Sarje Jan Kenneth Weckman Denise Ziegler Titanik galleria 5.5–29.5.2016 Miten taiteilijat kokevat kauneuden tänään? Onko sana täysin kadonnut taiteellisesta keskustelusta? Onko ornamentille vielä tilaa? Miltä näyt- tää ornamentti nykyään? Näyttelyssä Ornament & Beauty esillä olevien taideteoksien ohella, taiteilijat haluavat myöskin kommentoida näitä ky- symyksiä tekstien avulla, jotka ovat julkaistu tässä vihossa. Näyttelyn kuratoivat kuvataiteilijat ja kuvataiteen tohtorit Jan-Erik Andersson sekä Jan Kenneth Weckman, jotka yhdessä filosofi ja pro- fessori Bengt Kristensson Ugglan kanssa toimivat AmosLAB´issa, Åbo Akademin yhteyteen perustetussa taiteellisen tutkimuksen laboratori- Gallery Titanik ossa. AmosLAB pyrkii tuomaan taideprojektit ja taiteellisen ajattelun akateemiseen ympäristöön (www.amoslab.fi). May 5 – May 29, 2016 Hur upplever dagens konstnärer skönheten? Är ordet totalt uteslutet från den konstnärliga dialogen? Finns det ännu en plats för ornamen- How do artists experience and address beauty at the moment? Has tet? Hur ser ett ornament ut i dagens värld? I utställningen Ornament the notion of beauty vanished completely from artistic discourse? Are & Beauty kommenterar en grupp konstnärer dessa frågor, dels genom still ornaments allowed? What does a contemporary ornament look de utställda konstverken, men även genom texter, vilka finns publice- like? In the exhibition Ornament & Beauty, besides the art works pre- rade i detta häfte. sented, the artists also want to comment on such questions in the Utställningen är kuraterad av konstnärerna och doktorerna i bild- texts published here. konst Jan-Erik Andersson och Jan Kenneth Weckman, vilka tillsammans The exhibition is curated by artists DFA Jan-Erik Andersson and Jan med filosofen och professorn Bengt Kristensson Uggla drar AmosLAB, Kenneth Weckman together with philosopher and Professor Bengt ett laboratorium vid Åbo Akademi. Dess uppgift är att föra in konst- Kristensson Uggla, within AmosLAB, a laboratory for artistic research in närliga projekt och konstnärligt tänkande i den akademiska miljön connection with Åbo Akademi University. AmosLAB engages in bring- (www.amoslab.fi). ing art projects and artistic thinking within academic environments (www.amoslab.fi). 3 The GhosT In The Corner Heini Aho Alku ja loppu suomeksI (På svenska) 5 Teoksen lähtökohtana on kulma. Ihmisen rakentamassa neliössä maail- In enGlIsh 19 massa nurkka on huoneen alku ja loppu. Rungostaan irtileikattu suora- kulma tuo näytille kohdan, missä seinät kohtaavat katon taikka lattian. Pieni irtileikattu kulma on heti miniatyyri tilasta, sen seinät ja lattia voi- vat jatkua ja suurentua loputtomiin. No Gaps, No overlaps Etsin ympäristöstä toistuvaa muotoa (piilossa olevia ornamentteja) ja kiinnitin huomion kulmiin. Kulma pitää sisällään kolme samankokoista ja muotoista osaa. Osista voi rakentaa mosaiikkimaisesti toistuvaa ja jatkuvaa geometrisistä tessalaatiota. Muodot istuvat täydellisesti toi- siinsa, niiden väliin ei jää aukkoja, eivätkä ne mene päällekkäin. Geometristä kuvaa tärkeämmäksi nousi kolmiulotteinen- , ja jo ole- massaoleva kulma, mikä on ollut piilossa neliöön maastoutuneena. Muutto pyöreästä neliöön Kun ihminen muutti teltasta kulmikkaaseen taloon, saattoi maailmaa tarkastella tietystä kuvakulmasta yhteen asiaan kerralla keskittyen. Eläminen huoneessa diagonaalisten viivojen ja muotojen keskellä mah- dollistui kulmien ilmaantumisen myötä. Huonekalut ovat huoneiden lapsia. Ne toistavat samoja muotoja eri koossa. Hylly on asetettu kiinni seinään ja laatikot on pinottu päällek- käin. Kulman sylissä on usein monta muuta kulmaa. Kaapeissamme on nurkkia ja laatikoita, laatikoiden sisällä pikkulaa- tikoita. Orgaaninen maailma ei yllä tiukkaan kulmikkaaseen muotoon. Pieni helmi kierii laatikon nurkkaan, sitä on vaikea ottaa sormilla sieltä pois. Pyöreä sormi kun ei pääse tiukimpaan kulmaan. 5 Kummitustarina Bord, konsT oCh TandBorsTar Vaikeasti tavoitettavana, kauimmaisena oleva kulma pölyyntyy ja uno- Jan-Erik Andersson htuu. Hämärä kulma toimii hyvänä paikkana kummitustarinoille, eloku- vien kummitusilluusioille ja metaforana jollekin alitajuntaan piiloon William Morris och de ”fria skönheterna” jääneelle asialle. Mitä löytyykään mielen pimeimmistä kulmista? Kulma on monen tarinan ja ajatuksen alku tai rakennusosa. Geomet- År 2015 gick det prestigefyllda Turner-priset till kollektivet Assembly, ristä muotoa on ajateltu maailman alkuaineena (Platonin kappale), tai som hämningslöst överskrider gränserna mellan konst, design och jumalaa maailman matemaatikkona. God is the Geometer of the world. arkitektur, för deras samarbete med lokala innevånare i en förort till Teoksen nimi The Ghost in the Corner viittaa arkipäiväiseen, varjoi- Liverpool. Avsikten har varit att regenerera området. Beslutet har väckt saan kulmaan, jota ympäristömme toistaa mantran tavoin, ja kysyy ly- uppmärksamhet i konstkretsarna. En av jurymedlemmarna, kritikern myääkö siellä pyhyys? och författaren Jan Verwoert höll en föreläsning på IHME dagarna i Helsingfors 2016, där han var upprörd över att priset gick till sådana, Ghost In The Corner vilka arbetar med konst som kan användas och är till nytta i samhäl- Teos Ghost In The Corner koostuu neljästä eri osasta. Installaatiossa let. Enligt honom bör konsten värna om sitt väsentliga element av att toistuva muoto, trirectangular tetrahedron, on 45 asteen kulma, kolmi- vara onödig! sivuinen pyramidi, jonka yksi sivu on auki. Olen sahannut käsivaralla 13 Detta visar att man rör sig på ett känsligt område och hur skarpa de x 13 cm kokoisia kulmia irti käsi- ja puukkosahalla. sen-modernistiska gränsdragningarna fortfarande är. Det fick mig att Kulmat ovat läpileikkauksia erilaisista neliöistä; erilaisista laatikoista tänka på konstnären, filosofen och samhällsaktivisten William Morris ja huonekaluista. Kulmien leikkauspinnoista näkyy kunkin kulman ma- (1834 – 96), som var en av Arts and Crafts rörelsens frontfigurer. teriaali ja vihjeitä siitä, mistä se on irrotettu. Morris är känd för att propagera för nyttiga föremål, ett enkelt liv – Mikä sivu on ollut huonekalun pohja, mikä esimerkiksi ohut seinä. både i slott och koja – där man noga tänker på vad man har omkring Miksi jokin kulma on vahvistettu metallilla? sig. Hemmet och huset ansåg han vara alltings bas: “If I were asked to Ensimmäisessä osassa eri kohteista irtisahatut, samankokoiset kul- say what is at once the most important production of Art and the thing mat on aseteltu rinnakkain. most to be longed for, I should answer, a beautiful House...” (Morris, Toinen osa installaatiota on laatikko, joka näyttää työntyvän maan URL) sisälle. Laatikosta on leikattu pois kulma. Osa siitä on ikäänkuin näky- Morris syn på skönhet kan ses genom hans sätt att betrakta mäns- mättömissä, maan alla, tämän tilan toisella puolella. kans behov av lyx och att ”visa upp” som hinder för att uppleva det Kolmas osa teosta on galleriahuoneen kulmaan asetettu sahante- väsentliga. Som botemedel erbjuder Morris att man aktivt bör bet- rä. Näyttää, että toiselta puolelta työntyvä sahanterä leikkaa huoneen rakta sin omgivning med följande i tankarna: ” … nothing can be a kulmaa irti. Näkyvissä on leikkauksen uurteet seinässä, maahan tippu- work of Art which is not useful; that is to say, which does not min- nut sahauksesta aiheutunut pöly, sekä itse sahanterä. ister to the body when well under command of the mind, or which Neljäs osa on yksi erikseen esillä oleva kulma. does not amuse, soothe, or elevate the mind in a health state”. (Mor- Kulma kutsuu zoomamaan, sen kolme linjaa, kolme sivua ja keskeltä ris 1962, 102.) löytyvä risteys luovat katseelle kohdan johon fokusoida. Morris propagerade för att göra sig av med sådana föremål, konst- verk och ornament, till vilka man ingen djupare relation har. Men det handlar inte om att ersätta dem med minimala ytor utan ornamentik. Här har modernister medvetet misstolkat begreppet ”enkelhet” för att 6 7 utgöra en monokrom och odekorerad yta. Men en ornamentik, base- Ornamentik med föreställande motiv, starka färger och glada ex- rad på föreställande motiv från naturen, var för Morris av central be- pressiva mjuka former – planerade med innerlighet och utförda med tydelse och han satsade en stor del av sin kreativa tid för producera yrkesskicklighet – skapar i mina ögon en vacker rumsupplevelse. Men komplicerade, tidlöst vackra mönster, av vilka tapeterna fortfarande andra kan uppleva det som något naivt, vilket bra passar som ett dag- är i produktion. hem, men inte som seriös arkitektur. Denna skarpa gränsyta, som upp- Morris hade en rättfram och klar syn på skönheten: ”… , everything stått under modernismen, där färg- och formglädjen tilldelas bad- made by man’s hands has a form, which must be either beautiful or ugly: stranden, barnkammaren och reklamens spretande värld, gentemot en beautiful if it is in accord with Nature, and helps her; ugly if it is discord- vuxen värld med låd-baserade hus med svarta, gråa eller vita väggar, ant with Nature, and thwarts her; it cannot be indifferent: …”(ibid, 85.) vilka samtidigt utgör koden för att svara “seriös”. Men Morris var förstås införstådd i de problem som uppstår, då Morris ruckade även på en annan av modernismens hörnstenar, då man skall re-presentera naturen. Det är inte fråga om att imitera natu- han inte såg någon värdeskillnad mellan designade bruksföremål och ren; konstnären och hantverkaren fungerar enligt sina ena lagar, men konstobjekt. I mångt utgår sen-modernismens tänkande fortfarande resultatet, föremålet som skapats, bör ”…look as natural, nay as love- från Immanuel Kant, som utdömde föremål som har andra intressen ly, as the green field, the river bank, or the mountain flint.” (ibid, 85.) (till exempel kan användas för att göra något) från de ”fria skönheter- Morris såg, i utvecklingen mot ett mera komplicerat samhälle, att nas” domän. Till de utdömda räknade Kant även arkitekturen (man kan även konsten kompliceras och börjar befatta sig med mer och mer in- ju bo i ett hus!) men inte, intressant nog, ornamentiken som han an- trikata problem. Han var sålunda bekymrad över att konstnären bör- såg hörde till de ”fria skönheterna”. Något som skulle irritera arkitek- jat ta skydd i elfenbenstornet och tappat kontakten med hantverkarna, ten Adolf Loos, som skrev essén “Ornament och brott” (1913) och an- som genom att producera användbara föremål, mera direkt kan kom- dra ornament-hatare några hundra år senare. municera med det omgivande samhället. Hans syn var att både konst- Nu 100 år efter Loos, har referenssystemen igen ändrats och kan nären och hantverkaren, samt samhället, skulle tjäna på att dessa yr- man se drömmen om en “ren” och ”fri” konst i ett nytt, inte alltid så kesgrupper kunde samarbeta på ett fruktbart sätt. trevligt, ljus: den samtida elitkonsten är satt ett mycket snävt bundet Mitt eget konstnärliga arbete är influerat av Morris tänkande. Hel- system, starkt kopplat till olika lager av berättelser, teorier och utveck- hetskonstverket, huset Life on a Leaf, som jag planerat tillsamman med lingslinjer. Ännu intressantare blir det när man tänker på att Kandin- arkitekt Erkki Pitkäranta och 20 inbjudna konstnärer och hantverkare, sky och de andra abstrakta pionjärerna i början av 1900-talet behövde är ett konkret exempel på hur samarbetet mellan dessa yrkesgrupper stöd av andliga historier om den fjärde dimensionen, för att undvika kan se ut i dagens värld. Liksom Morris upplever även jag – ännu – att att deras konst skulle bli ”ett tapetmönster”. Är det kanske så att den naturen fortfarande är ett outtömligt förråd av estetiska upplevelser; verkligt “fria skönheten” existerar i ornamentet, som lever i utkanten, färger och former, vilka kan betraktas som vackra på exakt samma sätt inte drar uppmärksamheten till sig, utan på ett odramatiskt och fritt som Morris såg dem. Men sättet att representera naturen är förstås an- sätt “ramar in”?! norlunda, och går genom min personliga lekfullhet och uppväxt i ett postmodernt samhälle. Husets estetik och uppbyggnad är baserad på naturmetaforer; bottenvåningen är som en mörk grotta med en äng, De utställda arbetena mellanvåningen finns uppe bland trädtoppana och den översta våning- I mitt projekt för utställningen Ornament and Beauty presenterar jag en fylld av ljus, som uppe på en bergstopp. Flera av de konstnärliga firman Beautiful Mistake, för vilken jag designat ett komplett litet kaf- inslagen behandlar kulturen som en membran genom vilken naturen, febord, som är uppbyggt i tre estetiska lager. Längst ned finns en tri- på många olika sätt, flyttas in i huset. angelformad hylla, som också ger stöd åt de tre organiskt formade 8 9 benen. Inspiration har jag fått av de bord som skapades under Arts färger, former etc., men om man vill, kan man koppla på en annan re- and Crafts- samt Jugend-perioderna, då man ofta hade en hylla nere ferensram och se det genom sin funktion som hus (eller bord). mot golvet. Bordets ben är gjorda av böjd faner, som för tankarna till Hos många konstsamlare ser man föremål som ursprungligen varit 50-talets finska design, med Alvar Aalto. Det tredje lagret, bordsytan, gjorda som bruksföremål, som skålar och vasar utställda i vitriner, äm- flyttar oss till nutida estetik. Dagens högklassiga utskriftsteknik gör nade att betraktas enbart som konstföremål, vilka inte har andra intres- det möjligt för konstnärer att göra konstverk, som skrivs ut och info- sen kopplade till dem. Picasso gjorde serier av keramiska tallrikar, vilka gas mellan akrylatlager. Beautiful Mistake har bjudit in konstnärer för aldrig var avsedda för att äta på, men vilka man förstås kunde äta på. att göra ytor för borden. Utöver presentationen av borden, producerade av firman Beautiful Jag har själv designat en serie på sex olika bordsytor genom att Mistake, visar jag ett väggarbete, Kosmos, en ornamental cirkel upp- göra digitala teckningar med ornamentala motiv från naturen. Tan- byggd med föremål hittade i familjens badrumsskåp. Föremålen ingår ken är att flytta konsten och ornamentiken från väggen, där den är i våra ritualer för att göra oss vackra. en ”fri skönhet”, utan funktion, ut på golvet och omvandla den till (en Enligt Kent Bloomer har termen ornament har sitt ursprung i den del av) ett användbart föremål. På utställningen ser man ett urval av grekiska termen Kosmos, som betydde ungefär ”universum”, ”ord- dessa ytor. ning”, och ”ornament”. För grekerna betydde Kosmos motsatsen till Vad är då detta bord: ett bord med inbyggt konstverk? Ett blott och Kaos. För att skapa Kosmos utgående från Kaos behövs Eros, kärleken. bart designat bruksföremål. Men var händer om man står rakt ovan- Enligt Bloomer kan ornamentet uppfattas, som en kraft som transfor- för bordet, utan saker placerade på det, och ser ned på ytan, då be- merar konfliktfyllda världsliga element. nen är skymda så att de inte syns. Kan man då, under dessa förutsätt- Bloomer spinner vidare på begreppet Kosmos och hittar en vack- ningar, se på ytan, utan att tänka på dess användning som bord. Är er koppling till det feminina: Det grekiska ordet Kosmeo betyder att upplevelsen densamma, som att se samma yta upphängd på väggen, arrangera, ”att beundra”. Vi använder kosmetika för att lyfta fram och utan bordsben? förstärka vårt eget ”kosmos”. (Bloomer 2000, 15-17). Ett av borden har en yta som är ett samarbete med Institutionen för datateknologi vid Åbo Akademi. I sitt grundtillstånd är bordet ett 30 mm tjockt lager vit akrylat, en grumlig, vit yta; modernism i sitt grund- Litteraturförteckning läge! Men då man lägger ner en kopp eller något annat föremål, som Morris, William. 1962. Selected Writings and Designs. Edited by Asa Briggs. Penguin orsakar ett litet ljud, reagerar bordet med en rad olika ornamentala Books, Suffolk 1962 mönster, framkallade av LED ljus inbyggda i ytan. Ljusmönstrens form From the lecture: Innate Socialism 84 – 105. och tidslängd beror på vilka ljud man orsakar genom att röra föremå- Morris, William. Quote from Some Thoughts on the Ornamented MSS of the Middle Age. let på bordet. http://www.inspirationalstories.com/quotes/william-morris-were-broken-once-for-all-what- Kan denna ljus-upplevelse upplevas ”skilt”från bordets funktion striving/ (Nerladdat 20.4.2016) som bord? Samma frågeställning gäller även det bladformade huset Bloomer, K. (2000). The Nature of Ornament. Rythm and Metamorphosis in Architecture. New York: W.W.Norton & Company. Life on a Leaf. Genom att huset genom sin form och alla detaljer, som dropp-, blad- och hjärtformade fönster, tappar sina normala referens- punkter till begreppet ”hus”, kan man då se på det (på avstånd från vä- gen invid) som en ”fri skönhet”. Kant skulle knappast godkänna detta, men å andra sidan har mycket hänt sedan Kant. Jag upplever att man kan se huset (eller bordet) på två olika sätt: man kan uppleva det som 10 11 muoTo ja elämä den vaCkra koden Kimmo Sarje Jan Kenneth Weckman Kansainvälinen tyyli, arkkitehtuurin ja muotoilun sotien välillä synty- Budskap och betydelse möter egentligen aldrig varandra. De lever nyt valtavirtaus tarjosi typografiaa ornamentiksi. ”Kansainvälisen tyy- samtida men skilda liv och förenas med varandra för att efteråt skilj- lin arkkitehtien käyttämä tekstin typografia, ”lettering”, muistuttaa as i tiden och rummet med våld, om än så subtilt. läheisimmin oikullista ornamenttia”, Henry-Russell Hitchcock, Jr. ja Konsten kan visa glappen i tid och rum genom bruk av retorik, me- Philip Johnson kiteyttivät 1932. Iltapäivälehtien ilmoitukset ovat tä- tafor och förskjutning ända fram till förstörelse och onytta, för att näm- män periaatteen parasiitteja katutilan kaupallisena, luonnonvoimaise- na några starka metaforiska tecken som står att finna i modernismens na ornamenttina. sophink. Piet Mondrian 1926:”Tämän päivän tehtävä onkin luoda kauneu- I samlingen av länkar som beslut i arbetet blir det ungefär så här: den suora ilmaus … yksinomaan viivojen, tasojen tai volyymien ja vä- Utgående en väldig modell av färgrymden (RGB) väljer jag ut ett an- rien kautta.” Puhdas abstrakti kauneus syntyi mutta sen rinnalla myös tal QR-diagram, som reagerar i och med en tillfredsställande skillnad geometrisen abstraktion – kansainvälisen tyylin sisar kuvataiteessa – ja av ljus, oberoende av färgnyans och renhet. En binär kontrast i fråga ornamentin epäpyhä liitto. om ljuset räcker till. QR koden hänvisar till texter, men om den binära Iltapäivälehtien mainokset – lööpit – ovat näkyvä osa median arki- kontrasten är för svag, går den inte att läsa. QR koden blir oanvändbar. päivää. Meillä keltainen lehdistö tunnustaa väriä ja suosii ilmoituksis- Den otjänliga QR koden är “ren form”, endast konst. Men den som saan lämpimän keltaista pohjaväriä, mustaa tekstiä ja mustaa kuvaa. fungerar, är således design. Denna skala, från dysfunktion till funktio- Myös punaista lisäväriä käytetään, ja silloin tällöin lööppi painetaan nell instrumentalism, täcker fältet från konst till design. Dock, i sam- nelivärisenä. tidskonsten accepterar vi att dagens ordning innefattar kommunikativa Lööppi on julkisuuden laji. Pääsääntönä on, että huonot uutiset ovat och funktionella budskap, åtminstone sedan Brillo Box-dagarna, som hyviä. Lööpit ovat skandaalien ja mokien näyteikkunoita, joissa Adolf innebär att konsten, enligt Arthur Danto mister sin (forna) mening och Loosin syytös ”ornamentista rikoksena” on kirjaimellinen graafinen sa- blir en “posthistorisk” affär. Alltså kan jag påstå, att också den kommu- noma. nikativa och funktionella formen måste kun ses som konst. I vilket fall Lööpit ovat julkista tilaa täplittäviä graafisia ja retorisia merkkejä. Ne som helst, har vi möjligheten att tänka ur två perspektiv, kanske flere. ovat ornamentti, joka välittää mielikuvia ja tunteita tekstien ja kuvien Formerna som visas på galleriet eller museet, som t.ex. Warhols Brillo montaasina. Ne ovat graafinen matriisi, johon projisoimme elämämme. Box är de jure konst trots sin ikoniska identitet med en viss kommersi- Ilmoitusten layout on primitiivistä; suttuiset kuvat rinnastuvat grotes- ell produkt. De jure är mina pigmenttryck konst eftersom de placeras kiin typografiaan. Tässä karheudessa on lööpin voima ja luonne, joka som sådana i en utställning. De facto kan kanske några av dem bli av- erottaa sen julisteesta ja mainoksestakin. lästa och föra diskussionen vidare. En sådan liten detalj kan väl knap- Montaasini ovat leikkaus modernin typografian ja abstraktin taiteen past förstöra den vita kubens stilla frid? ornamentissa. Muoto ja elämä ottavat mittaa. Gällande diskussionen om vad som hände skönheten som en es- sens av konsten, detta behandlar Arthur Danto i efterföljd till Dave Hickey och bl.a. Whitney Biennalen 1993 i sin bok The Abuse of Art (2003) och i andra kommentarer. Resultatet måste ses i sammanhang- et att konsten kan vara både “konst” och “design”. En sådan bredare 12 13 syn bör acceptera en konsternas pluralism vi tar på allvar, i bedöm- “innehåll”. Text som grafisk och symbolisk form är den dominerande ningen av sådana element som konstnärlig forskning och tillämpad stilen av nonfigurativ “konst”.2 I princip är skillnaderna mellan textigen- service design med konstens förtecken (och medel) i aktivismer, i sam- känningsprogram, OCR, läsaren av optisk form som streckkoden och hälls-orienterad konst och relationell estetik. Dessutom, i enlighet med QR-koden väldigt liten, såpass liten att följande reaktioner uppstår på Danto, måste vi acceptera att skönheten inte längre efter det oförson- diskussionssajten User Experience Stack Exchange: liga avantgardet och dadaismen är någon som helst del av konstens “Därför kunde varje behov av en QR-kod lösas trevligare, mindre essens, men att den kan hänga med på olika sätt i symboliska uttryck fult, helt enkelt genom att placera den alfanumeriska texten av en URL, och manifestationer inom samtidskonsten helt enkelt på grund av att eller annan identifikationsfaktor tillsammans med en annan lätt igen- vi nödvändigtvis behöver skönheten, vilket konsten inte gör. kännlig logo snyggt bredvid vilket helt ber att “Skanna mej!” Men den Här vill jag endast peka på den binära karaktären av formens och fyrkantiga QR-koden är asful, och, än viktigare, kräver en person som innehållets världar som får artefakter och tolkningar att löpa tillsam- vill posta koden att gå till en app och skapa koden. Finns det inget mans sida vid sida, inte alltid som symptom, inte alltid som manifesta enklare och mera framtidsvänligt sätt att fatta att det mycket mycket tecken vi alla kan dela. Mina exempel på modern form, QR-diagram- starka OCR kapaciteterna är redan med oss och att QR-koderna kom- men, lika effektiva som byggnadsstrukturerna i rutfältets format à la mer att hamna på sophögen.3 Bauhaus, förenas med - eller står i dysfunktionell relation till - ett an- Kommentaren att QR-koden är “asful” (eller “butt-ugly”) fastnade tal texter. Plockande bland texter och citat, som en hommage till våra i mitt sinne. Den äldre OCR-koden antas vara ett “mera trevligt” sätt aktuella projekt, kan du hitta bekanta tankar eller sådana som kanske att förena en grafisk form, t. ex. en bokstav eller vilken form som helst intresserar dej. I vilket fall som helst - om QR-kodläsaren på din smart- som kan aktiveras i en länk och läsas (kom ihåg, inte av OCR-koden phone lämnar dej i sticket - är det endast konst. självt utan via nyckel till verbalspråket) på innehållssidan (av oss själva som tolkare) i en ikon, index och symbol. Under motorhuven eller i Studion Enligt min mening kvarstår två tydliga alternativ. En är, igen, en text QR-koderna är grafiska användarsnitt för av data och information ut- som hänvisar till andra texter, en oavslutad semiosis med kapaciteten vecklade från streckkoder i kommersiellt bruk. QR-koden (förkortat från att leda till någon handling, händelse eller till förståelse av ett kringlig- Quick Response Code) är varumärket för en typ av streckkoder i matris gande sammanhang, eller förhoppningsfullt något bekant för använ- (tvådimensionell streckkod), som inledningsvis användes för löpande daren/läsaren. Det andra alternativet leder till ingenstans som presen- bandet i tillverkningen av fordon i Japan. QR-koden möjliggör snabb teras konventionellt ( i samförstånd), och blir alltså “det självt” med identifikation av data.1 ett antal möjliga betydelser i fördröjd ordning. Detta är något som ett QR-koder erbjuder ett enkelt arrangemang av tre saker, konstverk “kan göra oss” (och som i själva verket sker i varje utbyte 1) en grafisk tvådimensionell artefakt av tal mellan individer - i en förhandling över tolkningar). Däremot, i 2) som ger en möjlighet att bekräfta data 3) i relation till givna villkor, (text, biljett och inträde till ett 2 QR-koden introducerar till synes en innovation jämfört med det fonemiska språket som bär på en uppsättning tecken med kulturella villkor i kombination av ett koncept och evenemang) och annan information som till exempel verken i ljud/grafiskt mönster (tal och skrift). Verbalspråkets ekonomi flaggande ungefär 28 el- ett museum. ement i olika ordning speglar talspråket över en mängd olika talspråk och alltså varier- ande teckensystem. Varje språk bygger på sina egna konventioner av ljud och koncept. Denna grundform etablerar en relation mellan information, som text Den snabbare binära QR-koden fungerar för en skanner, tvådimensionellt och i princip och bilder on-line, och presenterar symbolisk form i referens till sitt på samma sätt med hänsyn till skillnader i teckenform, men konstrueras att uppfatta skillnaden av ljuskontraster till en viss gräns. 3 http://ux.stackexchange.com/questions/8139/is-my-suspicion-correct-that-qr-codes 1 (https://en.wikipedia.org/wiki/QR_code). -will-be-a-short-lived standard-with-littl ((retrieved 4.3.2016). 14 15 uppfattningen om fördröjning som en misslyckad kommunikation tar effort not to think not”).6 Optionen att inte tänka inte kunde uppfat- samtidskonsten sin början i riktning mot en oratio recta, såsom nu det- tas som en tanke att omfatta oavslutad semiosis. Detta är språkets re- ta vore någonsin möjligt. alism avslöjade av Peirce´s pragmatism och Derrida´s dekonstruktion trots olika målsättningar. Och för vad? Optionen att tänka intet inleds med ansträngningen att tänka något En retorik i tungviktarklassen kan skönjas: hur kan något kunna presen- “i sig”, det mystiska objektet Kant ville att vi skall lämna i fred i utmär- teras som “sig självt”, inget annat än vad det är i sig? Detta påminner kandet av gränsen för sin transkendenta solipsism. Vilket, från en prag- oss om en Peirce´s ikon-begrepp med hänvisning till ett rent tillstånd matistisk synvinkel förefaller onyttig och vansinnigt i en tankens slut- som inte relateras till något annat, något som är omöjligt i konkret station jämförbar med skeptisismens ontologiska resultat - vilket borde mening. Jag väljer att ge konstverket status som en sådan mening- göra det säkert att gå ut på gatan genom fönstret i åttonde våningen. ens slutstation, visserligen inbäddat i betydelsen “som konst”. Denna Alla dessa problem löser sig, kanske för gott, ifall vi går med på status för formen “som konst” uppstår inom modernismen skapelse, att bli av med våra symboliska språk genom att benämna dem konst- det non-figurativa måleriet. Av någon orsak föredras i dessa fall geo- verk, inte kunskap. Detta blir mitt alternativ, i sömmen mellan konst metrisk och enkel form, rektanglar, kuber och rutor, ränder och cirk- och design. lar: Malevitsch (RU), Mondrian (NL), Ad Reinhardt (USA), a Frank Stella (USA), a Jules Olitski (USA), or Carolus Enckell (FI) and Kimmo Sarje (FI) tillsammans med många andra som anser det viktigt att hänvisa till ett sådant tillstånd, i oss, eller i “dem”, det vill säga konstverken som aIdanvIerTä kävellen firar utopiska teman. Och av andra orsaker beslöt konstfilosoferna att först långt senare Denise Ziegler notera den kontextuella utveckling av konsten genom vilken allt annat avsägs förutom verkets status “som konst”. Detta upptäckt sker i sam- band med Andy Warhols Brillo Box analyserat av Arthur Danto.4 Det Aita “andra” är borta.5 På samma gång förefaller också «historia» försvinna, Aidan malli on niin sanottu kaksipuolinen aita: poikittaispalkit ovat vaa- den historicism som gäller den kritiska uppmärksamheten av mediet kasuunnassa kolmella korkeudella (alhaalla, keskellä ja ylhäällä), ja nii- inom en autonom konstgenre, vilket Clement Greenberg anför som ett hin on molemmille puolille kiinnitetty pystylaudat nauloilla ja pulteil- kriterium för måleriets väsen. la. Pystylaudat on aseteltu lomittain siten, että niiden väliin on jätetty Icke-ingenting och inte vad som helst går samman, eller så inte. Så- leveät raot. som religionsvetaren och konstnären Mark C. Taylor säger: “Trots att tanken kan inte tänka utan att tänka intet, består den västerländska on- Tapaus toteologiska traditionen i själva verket av en utdragen satsning på att Kun tarkastelee aitaa liikkuvasta näkökulmasta, eli kun kävelee aidan inte tänka inte.” (Though thought cannot think without thinking not, the vierestä ja katse on aitaan päin kääntyneenä 45° eteenpäin tai 45° taak- Western ontotheological tradition has, in effect, been in an extended sepäin, rakojen välistä näkee aidan toiselle puolelle. Näkymä aidan toisella puolella näyttäytyy illuusion tai elokuvan liikkeiden kaltaise- 4 Danto, Arthur C., Beyond the Brillo Box, University of California Press, 1998 na. Pystylaudat ja niiden väliset raot nimittäin vuorotellen estävät ja 5 Saul Ostrow i Företalet av: Arthur C. Danto: The Wake of Art: Criticism, Philosophy and the Ends of Taste, selected essays with a critical introduction by Gregg Horowitz and Tom Huhn, New York, Routledge 2011, xv. 6 Taylor, Mark C, Nots, University of Chicago, 1993. 16 17 The GhosT In The Corner paljastavat näkymän, joka on aidan takana. Pystylaudat ja niiden väli- set raot toimivat analogisen elokuvaprojektorin tavoin, jossa sulkimen Heini Aho nopea vuorottelu animoi nopeasti vaihtuvat kuvat elokuvaksi. Suoraan edestäpäin katsottuna (katse 90° kohti aitaa) aidan lomit- taiset pystylaudat estävät kokonaan näkemästä aidan toiselle puolel- Beginning and end le. Tämän voi tulkita siten, että aita tarjoaa sen vieressä kulkevalle This starting point of this work is the corner. In the man-made square kaksi mahdollisuutta tarkastella aidan toisella puolella olevia tapah- world, the corner is the beginning and end of a room. A right angled tumia: ennakointia (havaintoa siitä, mitä tapahtuu edessäpäin) tai corner cut off from its attendant framework shows where walls meet a mieleen palauttamista (havaintoa siitä, mitä on jätetty taakse). Ai- ceiling or a floor. A small corner thus removed from its context imme- dan vieressä kävelevälle ei ole tätä hetkeä. (Niin kuin ei ole oikeasta- diately becomes a miniature of a space, with walls and floors endlessly an liikkuvaa kuvaakaan. Se, mitä kutsumme liikkuvaksi kuvaksi, on ha- continuing and expanding from it. vainnoimisen illuusio, temppu, joka leikkii visuaalisen aparaatimme rajallisuudella.) No gaps, no overlap I looked for recurring forms (hidden ornaments) in my surroundings Olettamus and I noted corners. A corner contains three parts of the same size Jos katseet, jotka läpäisevät aidan raot, olisivat kiinteä ainetta, vaikkapa and form that can be used to construct a recurring tessellation con- puisia varsia tai esineitä kuten airot, kaksipuolisen aidan vierestä käve- tinuing in the manner of a mosaic. The shapes fit each other perfectly levän ihmisen havainnot olisi mahdollista manifestoida kuvanveistollisin with no gaps or overlap. keinoin. Sillä tarkoitan, että kokemuksellinen havainto saisi muodon ja More important than the geometric image was the three-dimension- materiaalin. Tämä on Walking Next to a Fence -teoksen idea. al – and existing – corner, hidden and camouflaged within a square. Näyttelytilan seinälle on ripustettu raakalaudoista rakennettu ku- vitteellinen tilanne, jossa kaksipuolinen aita ja tyylitellyt airot nähdään The shift from round to rectangular lintuperspektiivistä. Teoksella on kokeellisia ja ornamentaalisia piirtei- When man moved from tents to live in houses with corners, the world tä. Kauneus taas on minusta kuvitteellisuudessa. could be viewed from a given angle, focusing on one thing at a time. Living in a room among diagonal lines and forms was made possible when corners appeared. Pieces of furniture are the children of rooms, repeating the same forms in different size. Shelves are attached to the wall, and box shapes are piled on top of each other. There are often many other corners in the lap of a corner. There are corners and box-shaped com- partments and drawers in our cupboards, and smaller boxes within larger ones. The organic world does not achieve strictly angular forms. A small bead will roll into the corner of a drawer and it can be hard to re- move it with your fingers. A round finger will not reach into the small- est corners. 18 19