LINKÖPINGS UNIVERSITET Institutionen för religion och kultur Avdelningen för filosofi Det estetiska problemet - relationen mellan det estetiska och etiska i Kierkegaards filosofi Av: Jan Aronsson Handledare: Jan Willner 2 Innehållsförteckning Sammanfattning/summary............................................................................................................................................3 Kierkegaards filosofi.....................................................................................................................................................4 Introduktion..............................................................................................................................................................5 Kierkegaards retorik.................................................................................................................................................6 Kierkegaard syn på filosofins uppgift....................................................................................................................7 Kierkegaards människosyn......................................................................................................................................9 Kierkegaards stadieteori............................................................................................................................................11 Det estetiska stadiet och dess moral.....................................................................................................................12 Det etiska stadiet och dess moral..........................................................................................................................16 Det religiösa stadiet................................................................................................................................................17 Kierkegaards syn på etik........................................................................................................................................17 Det estetiska problemet...............................................................................................................................................20 Förutsättningarna för estetikerns val av det etiska...........................................................................................25 Lösningen på det estetiska problemet.....................................................................................................................28 Kierkegaards lösning på det estetiska problemet................................................................................................28 Förslag till modifiering.........................................................................................................................................30 Referenslista..................................................................................................................................................................33 3 Upphovsrätt Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår. Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art. Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida http://www.ep.liu.se/. Copyright The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances. The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/her own use and to use it unchanged for non- commercial research and educational purposes. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility. According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement. For additional information about Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page: http://www.ep.liu.se/. © Jan Aronsson 4 Sammanfattning Denna uppsats behandlar Sören Aabye Kierkegaards (1813-1855) filosofi med avseende på förhållandet mellan det estetiska och etiska stadiet. Resultat av uppsatsen faller ut i ett förslag till modifiering av Kierkegaards lösning på det estetiska problemet. Förslaget till modifiering går ut på att istället inta en epistemisk hållning till de metafysiska sanningsanspråk som görs i Kierkegaards filosofi. Med en epistemisk hållning menas en position som bygger på stipulativa välgrundade trosföreställningar. Argumentet för detta är att vi inte kan avgöra sanningsvärdet i Kierkegaards metafysik och därför är den epistemiska positionen mer fruktbar. Uppsatsen hävdar att för estetikern borde en argumentation på epistemisk nivå räcka för att välja det etiska. Nyckelord: Kierkegaard, stadielära, estetik, etik, val, frihet, möjlighet, nödvändighet, förtvivlan, empiriskt själv, metafysiskt själv, subjektiveringsprocess. Abstract This paper is about Soren Aabye Kierkegaards (1813-1855) philosophy regarding the relation between the aesthetic and the ethic stage. The result of the essay is a modification of the aesthetic problem. The suggestion is to convert part of Kierkegaard’s metaphysical claims into an epistemic approach. An epistemic approach means to hold a position of well grounded stipulative beliefs. The argument for this suggestion is that it’s not possible to decide the truth in Kierkegaard’s metaphysical claims and therefore is it more fruitful to take an epistemic position. This paper claims that for the aesthetic person an argumentation on an epistemic level should be enough to choose the ethic way of life. 5 Kierkegaards filosofi Introduktion Sören Aabye Kierkegaard (1813-1855) publicerade sitt första stora verk Antingen-eller den 20 februari 1843 utgiven under pseudonymen Victor Eremita (segrande ensling). I verkets två volymer på över åttahundra sidor ställer han livsåskådningskategorierna estetiskt och etiskt mot varandra. Begreppet livsåskådning ser Kierkegaard som en föreställning om livets mål och mening. Kierkegaard såg frågan om vad människan vill med sin existens som central. Vad betyder det att existera? Att existera som människan är att förhålla sig till sig själv. Att existera är att bli verklig och att bli synlig för sig själv och för andra. De som bara flyter med i livets ström och lever ovetande om sig själva och sin personlighet ville Kierkegaard väcka till insikt om betydelsen av att existera som människa. Verkets titel syftar till det fundamentala existentiella val Kierkegaard hävdar att varje människa står inför: antingen lever man estetiskt eller etiskt. Syftet med Antingen-eller var att tvinga läsaren att själv välja. Människan kan välja att vilja. Det betyder att välja med lidelse, allvar och inte vara mer eller mindre likgiltig inför hur man lever. Estetikern flyr frågan om vad hon verkligen vill med sitt liv och lever utan något djupare engagemang i existensen. Kierkegaard ville med sin filosofi påverka människorna att välja att välja inställning till sitt eget liv och att ta ställning till det för att skapa sitt eget liv istället för att låta det passera och avlöpa obemärkt i den anonyma massan som en s k dussinmänniska. Hans författarskap kan ses som en uppmaning att möta den oundvikliga ångest som följer av möjligheten att fritt välja livsväg. Denna väg är unik för var och en men alla människor måste leva sig igenom en dialektisk progression via de existentiella huvudstadierna det estetiska och det etiska för att nå det högsta religiösa stadiet. Estetik kontra etik är ett genomgående tema i Kierkegaards författarskap. Verken Antingen-eller, Stadier på livets väg och Sjukdom till döds argumenterar mot det estetiska livet. Men det är i Antingen-eller som fokus på valet mellan det estetiska och etiska speciellt avhandlas. Jag kommer i uppsatsen att diskutera frågan på vilka grunder estetikern kan kritiseras för att inte välja den etiska livsåskådningen. Den estetiska livsåskådningen beskrivs som ett utvecklingsstadium som måste överges. Att förbli på den estetiska utvecklingsnivån förhindrar människan att bli verklig. Det estetiska livet är en illusion och en pseudoexistens, hävdar Kierkegaard. Jag menar att Kierkegaards påståenden om varför den estetiska livsåskådningen måste överges förutsätter metafysiska sanningar om människan som är diskutabla. Exempel på sådana påståenden är att människan har ett evigt Själv inom sig och en självständig ande som vill förenas med Gud. Dessa metafysiska fakta känner inte estetikern till menar Kierkegaard. Och att om inte språnget till högre insikter sker så kommer estetikern att lida av förtvivlan i djupet av henne själv under resten av sitt liv. Enkelt uttryckt kan man säga att antingen eller valet står mellan att tro eller inte. Tron utgör skiljelinjen mellan det estetiska och etiska/religiösa. Jag argumenterar för betydelsen att det etiska innebär en tro på att människan har ett metafysiskt 6 Själv. Att det estetiska livet sett som frånvaron av tron på evigheten, Gud och ett metafysiskt Själv vore ett sämre liv i kraft av bristande tro, framstår som ett dogmatiskt påstående som Kierkegaard drev. Kierkegaard var starkt påverkad av de kristna gammaltestamentliga texterna (pietism). Frågan är om Kierkegaards kritik av estetikern håller i någon intressant mening utan att göra gällande dessa dogmer. Jag kommer visa att estetikern kan kritiseras utifrån estetiska värderingar förutom det etiska perspektivet och ett utvecklingsperspektiv. Jag kommer också att visa att även om alla de påståenden Kierkegaard gör skulle framstå som acceptabla återstår invändningen att även om estetikern borde bli etiker, förutsätter det att estetikern kan bli det. Frågan är om estetikern har det val som görs gällande. Men även om valet (att estetikern kan) föreligger så följer inte hur estetikern bör leva av en uppsättning rena metafysiska påståenden (även om Gud finns). I detta avseende anser jag att Kierkegaard gör ett tankefel. Jag kommer att i den första delen av uppsatsen initiera läsaren i relevanta delar av Kierkegaards filosofi för att begripliggöra hans stadielära människosyn samt något om hans metafysik och etik och filosofiska förutsättningar för valet mellan det estetiska och det etiska. Jag refererar, tolkar, analyserar och introducerar vad jag ser som problematiska delar av Kierkegaards filosofi givet den tolkning och läsning jag gör av Kierkegaard. Kierkegaards pseudonyma författarskap gör det problematiskt att tolka Kierkegaard. Uppsatsen bygger på vad jag funnit som vedertagna tolkningar i sekundärlitteraturen men där resonemangen drivs till sin spets kan min läsning av Kierkegaard avvika från andras tolkningar. Min tolkning utgör plattformen för att begripa den estetiska problematiken som presenteras allmänt i den första delen men som kommer att problematiseras senare i uppsatsen (i avsnittet det ”estetiska problemet”). Denna problematik är en inventering av flera filosofiska problem där jag väljer ett utsnitt av problemet som emanerar i den centrala frågan hur estetikern kan välja det etiska. Även om det etiska livet kan visas vara ett bättre liv än det estetiska, kommer jag visa en del problem som ställer frågan på sin spets om estetikern verkligen står inför ett val. Om estetikern inte har ett val verkar det orimligt att klandra estetikern. Lösningen på det ’estetiska problemet’ kommer jag att diskutera i två delar. Jag kommer dels att kritisera Kierkegaards lösning på det estetiska problemet (vilket är att välja etiskt) dels kommer jag att föreslå en modifiering av hans lösning som jag argumenterar för är mer fruktbar. Kierkegaards retorik Jag vill ge en bakgrund till Kierkegaards retorik och kommunikation. Kierkegaards problem var att samhället, som han såg det, tenderade till att producera spolformade socialt stereotypa individer (dussinmänniskor) för att passa väl in i olika samhällsfunktioner. Modernitetens framväxt och tron på naturvetenskap som människans frälsning hade fått en stark ställning. Även de välutbildade var föremål för stark kulturpåverkan från Hegelianismen. Kierkegaard såg därmed ett behov av att finna en kommunikativ form som förhindrade denna utveckling av produktion av sociala pseudoidentiteter och övertro på kunskapens löfte hos människor. Han 7 funderade mycket över hur man kunde få den enskilde att tänka självständigt utan påverkan av fler yttre kunskapsauktoriteter som gav direktiv om hur man skulle tycka och tänka. Kierkegaard ville inte som Hegel leverera ”objektiva sanningar” och framstå som ytterligare en kunskapsauktoritet. Istället vill han förmå läsaren att själv fundera över sanningen i de existentiella frågor som hans texter lyfter fram. För detta syfte utvecklade Kierkegaard en finurlig strategi inspirerad av sokratiska barnmorsketekniker för att undvika en direkt normativ och imperativ språkdräkt. Istället för att betona det objektiva ville Kierkegaard betona det subjektiva. Hans syfte var att skapa en självständig utvecklingsprocess hos människan. Hans stil blev en indirekt kommunikationsform och skriver ad se ipsum. Det betyder att det är läsaren som är den tilltalade utifrån sin egen unika ståndpunkt och situation. Han använder dikt, aforismer, berättelser, händelser från sitt privatliv för att tvinga läsaren att själv tänka efter och ta ställning oberoende av hans auktoritet som författare. Genom att vara poetisk, vag och mångtydig samt dölja sin egen position och identitet ville han tvinga läsaren till att vägra acceptera på förhand givna standardsvar på livsfrågorna för att istället bilda sig egna uppfattningar och ta eget ansvar för sina förutfattade meningar om kunskap och värde. Denna ambition är lovvärd, men gör Kierkegaards texter svåra för en analytisk skolad filosof att förstå. Mängder med termer i Kierkegaards texter förblir omöjliga att begripa vad som egentligen menas. Exempelvis termerna ande, evighet, självet, syntes, relation, val, frihet, absoluta värden, relativa värden, subjektiv, m fl utgör termer som förblir otillfredsställande förklarade, men som i texternas sammanhang ändå fascinerar och berör och därför katalyserar ens eget tänkande. Och detta var just vad som var hans syfte. Kierkegaard var medvetet vag för att undvika bestämda tolkningar. Klarhet var inget ideal. Kierkegaard ville få läsaren att själv tolka textens innebörd och skapa sin egen personliga förståelse. Antingen-eller slutar med följande ord: ”Fråga dig och fortsätt att fråga tills du finner svaret. Ty man kan ha erkänt en sak många gånger, gjort många försök, men det är först den djupa inre rörelsen, först hjärtats obeskrivliga rörelse, först den som förvissar dig om att det du har erkänt tillhör dig, att ingen makt kan ta det ifrån dig, ty bara den sanning som uppbygger är sanning för dig.” (Antingen- eller del 2 s. 334) Kierkegaard syn på filosofins uppgift Kierkegaard hävdade att den estetiska människan har glömt vad det innebär att existera som människa. Estetikern har glömt bort att hon har en unik personlighet och är inte sig själv. Istället för att utveckla sina unika personliga möjligheter låter estetikern sig försjunka i mängden och lever sitt liv efter konforma sociala normer om hon inte gör upp med sina estetiska värderingar och sin nihilism. En sommarpratare i radion 2006 uttryckte denna existentiella problematik som att ”vi föds som original men dör som kopior”. I det estetiska livet förlorar människan obemärkt sig själv. Estetikern existerar bara som möjlighet och inte som aktualitet. Estetikern 8 äger inte en autentisk existens. Kierkegaard hävdar att existera betyder att vara i en ständig tillblivelseprocess och drivas av en lidelse att göra verklighet av sig själv. En viktig uppgift för filosofin ansåg Kierkegaard vara att möta människors existentiella behov och att hjälpa människor att leva bättre liv. Kierkegaard såg därför som filosofins främsta uppgift att klargöra olika existensmöjligheter (stadier) som den enskilda människan har att förhålla sig till. Men filosofi kan och bör inte avgöra den enskilda människans val inom ramen för respektive utvecklingsstadie. Därför formulerar han sig som att man bör välja att välja. Det fria valet är en privatsak mellan den enskilde och Evigheten. Filosofins uppgift är således att hjälpa människor att existera fullt ut som unika personer. Det är därför viktigt att varje människa med filosofins hjälp utvecklar ett subjektivt förhållande och en lidelsefull tilltro till sitt liv, dess mål och mening. Enligt Carlisle (2006) var Kierkegaard desillusionerad över dåtidens rådande filosofi för dess oförmåga att kunna bistå människan i de livsavgörande och nödvändiga valen mellan olika sätt att leva sitt liv. Kierkegaard klagade på att man byggde praktfulla slott (filosofiska systembyggen) men själv bodde i en lada bredvid. Kierkegaards syn på filosofins uppgift var kontroversiell i hans samtid. Kierkegaard hävdade mot dåtidens abstrakta och opersonliga filosofiska systembyggen att det faktiskt alltid är någon som är subjekt för ens livserfarenheter. Denna någon bör inte reduceras bort, vilket skedde enligt Kierkegaard i Hegels filosofi. Det filosofiska modet och de rådande tankeströmmarna var dominerade av Hegels dialektiska filosofi. Enligt Hegel var absolut kunskap tillgänglig för den som kunde begripa den dialektiska progressionen genom Hegels universella logik. För Hegel var kunskap om den universella logiken som styr universum detsamma som insikt i Guds tankar. Detta löfte såg Kierkegaard som hybris. Enligt Kierkegaard skapade den typen av filosofi en vilseledande övertro på rationella kategorier som grund till systembyggen utifrån intellektuellt tänkande. Passion och lidelse var minst lika viktigt att använda sig av som förnuftet. Hegels filosofi kunde därför inte leda till befrielse och insikt genom tanke och kunskap, hävdade Kierkegaard. Istället ville Kierkegaard skapa en inverterad dialektik som med förebild hos Sokrates skulle reducera mängden kunskap. Problemet var inte att vi saknade kunskap utan att vi hade för mycket kunskap, ansåg Kierkegaard. Kunskap av detta slag var ett hinder för insikt i det gudomliga. Människan kan aldrig ha kunskap om Gud. Gud kan enbart vara föremål för tro. Filosofins uppgift, som jag tolkar Kierkegaard, är att bana väg för människans förening med Gud. Men vid en viss punkt måste människan lämna filosofin för att ta språnget och möta Gud. Att tro innebär att gå emot vad som är förnuftigt att tro och vara inriktad på något bortom denna värld. Därför argumenterar Kierkegaard för filosofins begränsade uppgift och räckvidd. 9 Kierkegaards människosyn Kierkegaards filosofi är dualistisk där han ser människan som en syntes av i huvudsak två dimensioner av verkligheten: den sinnliga empiriska världen som är tillgänglig för oss via våra sinnen (immanent) och den eviga som är tillgänglig via ”ögonblickets val” och antas existera bortom vår empiriska verklighet (transcendent). Den eviga världen kallar Kierkegaard ”frihetens rike”. Valet förutsätter frihet och det är i själva ögonblicket människan väljer som ”frihetens rike” griper in i den sinnliga profana världen. Kierkegaard tänker sig att om det eviga inte fanns i människan kan hon inte ha fri vilja och inte heller ha möjligheter till val. Evigheten är således inte en oändlig mängd tid utan en dimension av verkligheten som antas vara lika sann som vår omedelbara sinnliga och empiriska värld. Kierkegaards ”dubbla ontologi” ska förstås som att människan är ett ”dubbelväsen”. Människan är en jordisk varelse, men även ande given av Gud. Människans existens är både ändlig och oändlig. Hennes existens utvecklas som en polaritet mellan dessa två dimensioner som skapar en inre dialektisk progression mellan den empiriska delen som lyder under nödvändighetens lagar och den eviga delen som utgör basen för människans frihet. Människan är till skillnad från ett djur således mer en naturalistisk orsaksbestämd process och står i ett fritt förhållande till situationens möjligheter och begränsningar. Kierkegaard ser som människan en syntes av nödvändighet och möjlighet och att det är en metafysisk nödvändighet att människan fritt förhåller sig till sin situation. En människa kan inte välja om hon vill vara fri eller inte. Hennes frihet handlar om hur hon förvaltar den frihet som är henne given och som gradvis växer med att hon språngvis utvecklas genom stadierna. Människans frihetsgrad står i relation till vilket stadium hon befinner sig på. Med högre utveckling följer högre grad av frihet. Att vara medveten om sig själv, sina tankar och känslor innebär högre grad av självkännedom och människans unika inneboende möjligheter kan självförverkligas. Ju mer verklig och medveten en människa gör sig själv ju mer frihet vinner hon. Kierkegaard tänker sig en inre rörelse i personligheten där medvetandet spelar en viktig roll för att gå från potentiell möjlighet till förverklig aktualitet. Kierkegaard tänker sig att människan gör sig själv ”myndig” (autonom) genom att göra sig själv mer och mer verklig. Detta sker genom ökad medvetenhet om sig själv. Kierkegaard beskriver anden som en drift att göra sig verklig och som ett riktat medvetande. Kierkegaard hävdar att människan kan välja mellan att vara inriktad på sinnevärlden eller den dimension som ligger bortom sinnevärlden – det eviga. Men det är detta som är frågan om estetikern verkligen kan. Kierkegaard beskriver estetikerns ande som i ett drömtillstånd. Den eviga dimensionen finns tillgänglig för estetikern som potential, men estetikern har inte nått den grad av personlig utveckling som är nödvändig för att ha verklig kontakt med det eviga inom henne själv. Detta skiljer henne från etikern. Det som även skiljer estetikern från etikern är att etikern erkänner sig som ett ”dubbelväsen”, men estetikern enbart som ett ”enkelväsen”. Det är svårt att begripa 10 hur Kierkegaard tänkt sig att estetikern ”som lever och utvecklas genom nödvändighet” kan välja inriktning i sitt liv. Denna fråga preciseras till frågan om hur estetikern kan välja etisk inriktning på livet. Innan denna problematik fördjupas vill jag införa distinktionen mellan människans metafysiska Själv (MS) och hennes empiriska Själv (ES). Jag hävdar att Kierkegaards beskrivning av människans eviga subjekt motsvaras av ett metafysiskt subjekt som i uppsatsen kommer att kallas det metafysiska Självet (MS). Tidigare i uppsatsen skrev jag att det alltid finns någon som är subjekt för ens livserfarenheter. Detta subjekt kallar jag människans empiriska Själv (ES). Subjektet för valet ser jag som människans metafysiska Själv. Att göra erfarenheter och att göra val är två olika saker. Det är därför rimligt att skilja ut och dela upp dessa två funktioner på två subjekt (MS och ES). Vidare vill jag hävda att denna dualism utgör den viktigaste relationen inom Självet för att begripa den estetiska/etiska problematiken. Hanney (2001) skriver att personligheten har som två gravitationscentra, personlighetens estetiska och personlighetens etiska center. Jag påstår att dessa två gravitationscentra motsvaras av två subjekt och dessa är det empiriska och det metafysiska subjektet. Jag tycker mig finna stöd för detta synsätt även hos Mehl. Mehl (2005) jämför Kierkegaard med den sena Kants filosofi om det metafysiska och empiriska jaget och finner likheter mellan de två filosofernas observationer av personlighetens dialektiska subjekt uppdelat som ett metafysiskt subjekt och ett empiriskt subjekt. Jag vill hävda att om man går med på att människan kan göra val måste man även gå med på att människan har ett metafysiskt själv. Skälet till det är att det är obegripligt att tänka sig att människan kan göra val genom sitt empiriska subjekt (att göra erfarenheter och att göra val är två olika saker). Det empiriska subjektet utgör ett medvetandesubjekt för sinneserfarenheter och saknar den frihet som valet förutsätter. Den här uppdelningen av Självet i två delar är helt koherent med Kierkegaards system. Kierkegaard tänker sig att det eviga i människan är subjektet för val. Denna precisering av Självet ökar tydligheten i den estetiska problematiken. Vidare menar jag att estetikern och etikern har olika utvecklade nivåer av dessa två medvetandesubjekt för respektive gravitationscentrum. Kierkegaard skriver att estetikern egentligen aldrig gör val. Jag menar att man bör förstå Kierkegaard så att när han påstår att estetikern lever ett ”herrelöst liv” och i periferin av sig själv, menas att estetikerns medvetandesubjekt har sin tyngdpunkt och utgångspunkt för hur livet ska levas i ES och inte i MS. Estetikern erkänner ju enbart den sinnliga empiriska världen. Därmed kan man anta att estetikern lever med föreställningen om att dennes Själv enbart konstitueras av sin empiriska identitet och inte av sin metafysiska identitet (MS). Denna trosföreställning torde etikern betrakta som en vanföreställning. Etikern torde se det som estetikerns misstag och bristande kunskap. Etikern erkänner även evigheten som en lika sann dimension av verkligheten. Jag hävdar därför att det är viktigt att uppmärksamma att skillnaden mellan etikern och estetikern främst utgörs av att etikerns medvetandesubjekt (MS) utgör basen för det etiska valet.