(cid:76)(cid:101)(cid:119)(cid:105)(cid:32)(cid:80)(cid:101)(cid:116)(cid:104)(cid:114)(cid:117)(cid:115)(cid:32)(cid:105)(cid:32)(cid:107)(cid:111)(cid:110)(cid:102)(cid:108)(cid:105)(cid:107)(cid:116)(cid:46) (cid:79)(cid:109)(cid:32)(cid:110)(cid:229)(cid:103)(cid:114)(cid:97)(cid:32)(cid:107)(cid:111)(cid:110)(cid:102)(cid:108)(cid:105)(cid:107)(cid:116)(cid:101)(cid:114)(cid:32)(cid:229)(cid:114)(cid:32)(cid:49)(cid:57)(cid:50)(cid:57) (cid:109)(cid:101)(cid:108)(cid:108)(cid:97)(cid:110)(cid:32)(cid:76)(cid:101)(cid:119)(cid:105)(cid:32)(cid:80)(cid:101)(cid:116)(cid:104)(cid:114)(cid:117)(cid:115)(cid:32)(cid:111)(cid:99)(cid:104)(cid:32)(cid:107)(cid:228)(cid:110)(cid:100)(cid:97) (cid:112)(cid:101)(cid:114)(cid:115)(cid:111)(cid:110)(cid:101)(cid:114)(cid:32)(cid:105)(cid:110)(cid:111)(cid:109)(cid:32)(cid:80)(cid:105)(cid:110)(cid:103)(cid:115)(cid:116)(cid:114)(cid:246)(cid:114)(cid:101)(cid:108)(cid:115)(cid:101)(cid:110) (cid:77)(cid:97)(cid:114)(cid:105)(cid:97)(cid:110)(cid:110)(cid:101)(cid:32)(cid:111)(cid:99)(cid:104)(cid:32)(cid:82)(cid:111)(cid:108)(cid:97)(cid:110)(cid:100)(cid:32)(cid:71)(cid:228)(cid:114)(cid:101)(cid:115)(cid:107)(cid:111)(cid:103) (cid:73)(cid:78)(cid:83)(cid:65)(cid:77)(cid:76)(cid:73)(cid:78)(cid:71)(cid:83) (cid:83)(cid:84)(cid:73)(cid:70)(cid:84)(cid:69)(cid:76)(cid:83)(cid:69)(cid:78) (cid:49)(cid:49) (cid:70)(cid:214)(cid:82)(cid:32)(cid:32)(cid:80)(cid:73)(cid:78)(cid:71)(cid:83)(cid:84) (cid:70)(cid:79)(cid:82)(cid:83)(cid:75)(cid:78)(cid:73)(cid:78)(cid:71) Skrifter utgivna av Insamlingsstiftelsen för pingstforskning Nr 11 Marianne och Roland Gäreskog Lewi Pethrus i konflikt Om några konflikter år 1929 mellan Lewi Pethrus och kända personer inom Pingströrelsen Lewi Pethrus i konflikt – om några konflikter år 1929 mellan Lewi Pethrus och kända personer inom Pingströrelsen publicerades först år 2006, men presenteras nu i denna skriftserie i en omarbetad utgåva. Denna skrift har även publicerats som e-publikation på www.pingst.se. INSAMLINGSSTIFTELSEN FÖR PINGSTFORSKNING instiftades år 2004 av pingstpastor Bertil Carlsson och hans fru Anna-Britta Carlsson. Stiftelsen har till ändamål att främja akademisk forskning om den svenska Pingströrelsen och förvaltas av Pingstförsamlingarnas skol- och kursverksamhet (PSK). Stöd till fonden kan ges genom dess bankgiro nr: 5851-6899. Copyright: Marianne och Roland Gäreskog 2010 Utgivare: Insamlingsstiftelsen för pingstforskning, www.pingst.se Omslag: Eric Ekman Omslagsbild: Ivar Claesson, A.P. Franklin och Rikard Fris, ledamöter i Svenska Fria Missionens missionsråd åren 1924–1929 Foto: Pingstarkivet ISBN 978-91-979159-0-8 ISSN 2000-0006 Tryck: Stema Print AB, Forserum 2010 E-publikation: www.pingst.se Innehållsförteckning 1. Inledning ............................................................................................................. 7 2. Huvudaktörer ................................................................................................... 10 3. Bakgrund .......................................................................................................... 21 3.1 De fria församlingarna ............................................................................. 21 3.2 Yttre missionen fram till och med år 1924 ............................................ 27 3.3 Svenska Fria Missionen börjar sin verksamhet .................................... 41 3.4 Missionsrådet kritiseras ........................................................................... 48 3.5 Rikard Fris och missionsskolan .............................................................. 61 3.6 Missionsskolan och Svenska Fria Missionens fastighetsköp .............. 65 3.7 Esther Gustafssons relation till Lewi Pethrus ....................................... 71 3.8 Oscar Haglund och Biblisk Tidskrift ..................................................... 74 3.9 A.P. Franklins författarskap .................................................................... 77 4. Utvecklingen under år 1929 ........................................................................... 80 4.1 Lewi Pethrus bryter samarbetet med Alfred Gustafsson .................... 80 4.2 Oscar Haglunds anklagelser mot A.P. Franklin ................................... 85 4.3 Oscar Haglund och Biblisk Tidskrift ..................................................... 87 4.4 Fria Bibelinstitutet .................................................................................... 89 4.5 Tabor- och Smyrnaförsamlingarna går samman ................................. 90 4.6 Problemen kring Franklin blir offentliga .............................................. 98 4.7 Svenska Fria Missionen ......................................................................... 103 4.8 Esther och Alfred Gustafsson ............................................................... 112 4.9 A.P. Franklin utesluts ur Filadelfiaförsamlingen ............................... 121 4.10 Södermalms fria församling .................................................................. 149 4.11 Alfred Gustafsson återvänder till Sverige ........................................... 151 4.12 Svenska Fria Missionen avvecklas ....................................................... 158 4.13 Rikard Fris och Fria Bibelinstitutet ...................................................... 165 4.14 Oscar Haglund och Biblisk Tidskrift ................................................... 169 4.15 Franklinstriden i Svenska Morgonbladet och Evangelii Härold...... 179 4.16 Lewi Pethrus och Filadelfiaförsamlingen ........................................... 197 5. Utvecklingen efter år 1929 ............................................................................ 199 5.1 Svenska Fria Missionen ......................................................................... 199 5.2 Fria Bibelinstitutet .................................................................................. 214 5.3 Bibliskt Månadshäfte ............................................................................. 218 5.4 Söderstriden och Söderriktningen med avknoppningar................... 229 6. Reflektion ........................................................................................................ 277 7. Källor ............................................................................................................... 283 1. Inledning År 1929 utvecklades för Lewi Pethrus till ett år då han kom i konflikt med flera kända personer inom Pingströrelsen. De mest omtalade var A.P. Franklin, Rikard Fris, Esther och Alfred Gustafsson, Ivar Claesson samt Oscar Haglund. Tiden före år 1929 hade inte varit fri från interna strider, men det som hände detta år ledde till den allvarligaste krisen inom rörelsen under 1900-talet, Lidmanstriden inräknad. I någon mån fick flertalet församlingar inom Pingströrelsen uppleva egna schismer som en följd av dessa konflikter. En majoritet av medlemmarna tyckte att det som hände i Stockholm var sorgligt, men det påverkade dem inte särskilt mycket. Den egna församlingens verksamhet var det centrala och den andedops- och omvändelseväckelse som gick fram över landet hjälpte till att skymma händelserna i Stockholm. Givetvis fanns det för- samlingar som påverkades i högre grad än andra, främst på grund av att nyckelpersoner tog ställning mot Pethrus. Franklin blev i oktober 1929 utesluten ur Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Svenska Morgonbladet – en kristlig-politisk dagstidning – tog honom i försvar och utkämpade en duell med Pingströrelsens vecko- tidning, Evangelii Härold. När Pethrus i december utnämnde sig och sina vapendragare till stridens segrare tänkte han i första hand på denna tvekamp. Den tillsammans med de interna striderna inom rörelsen kom att kallas den Franklinska striden eller Franklinstriden. Ett annat begrepp som myntades var Söderstriden. Smyrna- och Taborförsamlingarna på Söder i Stockholm kom att hamna i en tidvis bitter fejd med Filadelfia- församlingen på Norr efter att de slagits samman till Södermalms fria församling, och framförallt efter att Franklin år 1930 tagits in som medlem. I denna konflikt ställde sig flertalet pingstförsamlingar bakom Filadelfiaförsamlingen.1 I det följande kommer vi att teckna bakgrunden till konflikterna samt se hur de uppkom och hur de utvecklades under år 1929. Vi ägnar där- efter ganska stort utrymme åt vad som hände efter år 1929, men berör inte de mer långsiktiga konsekvenserna. Det som var speciellt för de konflikter som vi kommer att behandla här var att de uppstod och hanterades inom en rörelse där frågor om _________________ 1 Franklinstriden och Söderstriden behandlas i bl.a. Sundstedt 1972, Carlsson 2008 (1974), Struble 2009 (1982), Lindberg 1985 och Lindberg 1991. 7 moral och etik hade stort utrymme baserat på den syn man hade på vad det innebar att vara kristen. Kärleken mellan medlemmarna lyftes ofta fram inom rörelsen. Det gjordes samtidigt som man ivrigt motarbetade den påverkan som »världen« utövade på den enskilde individen och på församlingen. Bibelordet – ibland i kombination med någon form av uppenbarelse från Gud – var rättesnöret i församlingstukten. Tillämp- ningen tog sig inte sällan sådana uttryck att den vanlige medlemmen – liksom den »utomstående« – ibland betraktade församlingstukten som kärlekslös. Vi har inte utarbetat denna skrift utifrån vad som är praxis inom den akademiska världen. Några regelrätta analyser har exempelvis inte genomförts, men vi har trots det inte avhållit oss ifrån att i någon mån kommentera källmaterialet. Det tämligen omfattande material som vi har tagit del av, har sitt ursprung i ganska få personers uttalanden, personer som nästan alla var parter i konflikterna. Detta tillsammans med andra faktorer – minnesluckor eventuellt utfyllda av omedvetna fantasibilder, undan- hållande av fakta, otydliga uttalanden etcetera – bidrar till osäkerheter som vi i allmänhet i den text som följer inte påminner om. I meningar som innehåller citat har vi inte dragit oss för att blanda olika tempus- och genusformer. Citaten är oftast inte fullständiga, vilket sällan framgår av sammanhanget. Blockcitat återges i inskjutna stycken med mindre teckenstorlek (grad). Nytt stycke i ett citat markeras ibland endast med tankstreck. Eftersom Stockholm är det geografiska område som dominerar i det följande skrivs sällan stadens namn ut då vi syftar på Filadelfiaförsam- lingen i Stockholm. Detsamma gäller för Smyrna- och Taborförsamling- arna på Södermalm. Ofta skriver vi endast Filadelfia, Smyrna och Tabor. Södermalms fria församling kallar vi ibland för Söderförsamlingen eller församlingen på Söder. För att inte överlasta dokumentet med fotnoter har vi valt att, med några få undantag, endast sätta ut källan när vi använder oss av direkta citat. Diakoner och äldste kallar vi ibland för bröderna, eftersom det var en vanlig benämning inom rörelsen. Även andra uttryck av denna typ kommer till användning, t.ex. vittnen. Under 1929 hade Filadelfiaförsamlingen dels diakonmöten, dels äldste- och diakonmöten och dels äldstemöten. I protokollen kallas inte sällan äldste- och diakonmöten för diakonmöten och på samma sätt benämns ibland de äldste och diakonerna sammantagna för diakon- 8 kåren.2 Vi har valt att ibland använda ordet styrelsemöte oavsett vilken typ av möte det var fråga om och på motsvarande sätt ordet styrelse. I hänvisningar till Filadelfiaförsamlingens protokoll skriver vi styr.prot. och förs.prot. utan att ange församlingens eller arkivets namn. Fyra av de samlingar av dokument och anteckningar som vi har häm- tat material ur – Bertil Carlssons, Efraim Fraims, Alf Lindbergs och Rikard Fris – var vid tiden för våra efterforskningar inte katalogiserade, varför vi i allmänhet endast skriver Bertil Carlssons samling etcetera vid hän- visning. Ur Bertil Carlssons, Alf Lindbergs och våra egna samlingar har vi främst använt oss av kopior och avskrifter av originalhandlingar. _________________ 2 Detta bruk var ett arv från Baptistsamfundet. I en baptistförsamling hade man endast en äldste och möjligen en medäldste, vilka var ordförande respektive vice ordförande i styrelsen där samtliga diakoner ingick. Styrelsemötet kallades diakonmöte. 9 2. Huvudaktörer Lewi Pethrus (född 1884, dvs. 44 år vid ingången av år 1929) var före- ståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Sedan år 1913 var han gift med Lydia Danielsen (född 1881 i Norge). Pethrus position var stark såväl i Filadelfia som i Pingströrelsen som helhet. Han anklagades ibland för att vara den som bestämde och ord som diktatoriskt ledarskap och påvevälde användes. Han upplevde tidigt att hans kallelse från Gud gällde hela Pingströrelsen. Alf Lind- berg skriver: Vad Lewi Pethrus beträffar får man inte låta insikten om fakticiteten i hans ledarställning fördunklas av att han kunde göra till synes oförenliga ut- talanden om sin reella uppgift eller position, men dessa får ses som ett ut- tryck för att han sökte försvara att han valt det handlingsalternativ som han, med hänsyn till de föreliggande omständigheterna eller förutsättningarna, ansåg passade bäst i en viss aktuell situation. Vid mitten av 60-talet gjorde han emellertid i klara verba en markering i fråga om ledarskapet inom Pingströrelsen genom att framhålla att »vi väljer inte våra ledare. Det blir den starkaste som kommer att ta makten«.3 – – – [Han var år 1929] liksom senare […] en mästare i vad man skulle kunna kalla ett anpassat ledarskap. Lewi Pethrus karismatiska ledarskap passade nämligen utmärkt in i den struktur (eller om man så vill brist på en fast, formell struktur) som känne- tecknar Pingströrelsen. Den gav hans unika ledarbegåvning stort utrymme och stora expansionsmöjligheter, inte minst av den anledningen att från- varon av en legaliserad och mera formell samfundsledning nära nog gjorde ett sådant ledarskap ofrånkomligt.4 – – – Vad Lewi Pethrus ledarskap klart lägger i dagen är den starke, karismatiske ledarens förmåga att anpassa sitt ledarskap så att det i varje situation kan överleva och bli starkare.5 Hans ställning inom Pingströrelsen gynnades av ett väl fungerande nätverk av inflytelserika medlemmar i rörelsen vilka han kunde förlita sig på, och en framtoning som i stort sett kortslöt all öppen kritik mot honom. Adrian Holmberg skriver om honom att han »hade en sällsam makt över människor. Han hade en utstrålning, som kändes ända från _________________ 3 Lindberg 1991, s. 100. Uttalandet inom citattecknen är från Expressen 20/6 1966. 4 Lindberg 1991, s. 101. 5 Lindberg 1991, s. 102. 10 predikstolen.«6 C.G. Hjelm har gett ett exempel på det – troligen från hösten 1945: Jag hade […] kallats till ett hemligt möte på Fenix mot Pethrus. […] Här var några av de s.k. trognaste, pålitligaste föreståndarna samlade för att efter eniga och fasta rådslag skaffa en annan tingens ordning inom pingstväckel- sen. Lewi Pethrus måste till varje pris sättas åt sidan. Bragelöften avgavs. Man skulle visa att man kunde stå för sina ord. Här skulle det bli annat. Man kände ansvar för väckelsen. Mitt enda inlägg blev detta: – Inte en enda av er som hållit så väldiga brand- och revolutionstal kom- mer att stå för ett enda ord av vad ni har sagt. Så snart ni får se Pethrus komma in på mötet går kraften ur er. Ni kommer alla att frambära ödmjuka hyllningar och devota hälsningar. Jag blev allmänt motsagd. Jag skulle sannerligen få se att bröderna tog saken i egen hand. – Vi lämnade de revolutionära barrikaderna, tillfälligt uppbyggda i Fenix. Vi vandrade mot Filadelfia, där årets predikantvecka skulle öppnas. […] Bröderna gick med fasta steg och sammanbitna tänder. […] – Pingstens bröder i Sverige var samlade. Skaran satt tätt. Först satt revolutionens ledare. Jag bara väntade på Pethrus entré. Han kom med bibel i hand. Visste han något? Han gav ut sången. Församlingen reste sig och sjöng. Inget åskväder vilade i luften. Efter den vanliga inledningen begärde revolutionsledaren ordet och höll ett tal precis av det innehåll som jag hade förutspått. […] Jag vände mig enskilt till revolutionsbrodern och frågade honom, vart det tog vägen med hans brandtal. Han svarade stilla att när han fick se LP glömde han alldeles bort sig och höll istället det tal som han brukade hålla.7 Pethrus uttalanden i tal och skrift kom att påverka Pingströrelsens in- ställning i många läro- och trosfrågor, men eftersom han hade lätt att anpassa sig till nya idéer och förhållanden kunde en ståndpunkt som vid ett tillfälle tycktes orubblig vara glömd vid ett senare. Det var där- för inte alltid så lätt för en enskild föreståndare ute i landet att veta vad som gällde. Sannolikt fungerade hans nätverk som förmedlare av hans inställning i frågor där han hade gjort taktiska överväganden, och där det inte var lämpligt att använda Evangelii Härold som informations- spridare. Lindberg skriver om Pethrus trosåskådning, att även där den är skriftligt fixerad, vid många tillfällen framstår som mot- sägelsefull och i varje fall osystematiserad. […] Till hans starka sidor hörde inte någon uttalad förmåga till en mera utvecklad och balanserad själv- _________________ 6 Holmberg 1980, s. 98. 7 Hjelm 1967, s. 63. 11 analys, eller framförande av sammanhållna och invändningsfria princi- piella resonemang.8 Pethrus samlade stora skaror när han predikade. Budskapet var rakt och språket enkelt. Han talade naturligt och många upplevde nog att han »samtalade med« dem.9 Edvin Näslund ansåg att predikan kanske var hans största gåva och att »det var genom predikan han byggde upp Filadelfia och rörelsen«.10 Det privata samtalet hade han svårare för; han predikade hellre än mötte enskilda individer i själavårdssamtal. Han reagerade inte sällan mot angrepp på »Guds verk« med »saken« i fokus, och till synes utan minsta hänsyn till den skada han kunde tillfoga »personen«.11 Vi kommer i det följande att se att de som träffades av hans bannstråle – ett uttryck lånat från Rikard Fris (s. 93) – drabbades hårt och han tycks ha varit likgiltig för deras öden. Lewi Pethrus avled 1974. År 1958 hade han lämnat sin tjänst som föreståndare för Filadelfiaförsamlingen. Hans hustru Lydia avled år 1966. Alfred Gustafsson (född 1888, dvs. 40 år) var pastor och biträdande föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han var gift med Esther (se nedan). Alfred var Pethrus närmaste man i Filadelfia. Han gjorde enligt Sven Lidman »en avgörande insats i […] Filadelfiaförsamlingens uppbygg- ande under dess första femton år«.12 Samarbetet med Pethrus var utom- ordentligt gott och Alfred upplevde att Filadelfiaförsamlingen var hans kallelse. Han strävade alltid efter att handla i enlighet med Pethrus syn- sätt och vilja. Pethrus kunde lita på honom i allt. Han var väckelsepredi- kant och hans förkunnelse kännetecknades av »hänförelse och eld«. Plattformen räckte inte alltid till. Icke alltid kunde han hålla sig stilla. Hans vandringar under predikandet förde honom icke endast fram och tillbaka på estraden utan ibland ända ned i gången bland folket, och hela tiden flödade hans förkunnelse fram som en stark ström. Tårarna rann från predikantens ögon, stämman vibrerade. Teologi och grammatik kunde slå slint i detaljer, men elden och inspirationen tog man aldrig miste på. Bud- skapet gick till hjärtat. Syndaren kände att grunden skakade, slumrande _________________ 8 Lindberg 1991, s. 45–46. 9 Holmberg 1980, s. 99. 10 Edvin Näslund i brev 15/6 1990 till Alf Lindberg, Alf Lindbergs samling. 11 Jfr brevet 12/6 1929 från Pethrus till Fris (s. 95 nedan) om hur Pethrus skiljer mellan »sak« och »person« (»Dessa mina synpunkter etcetera«). Se också s. 195 (»För min del älskar jag etcetera«) och s. 226 (»Dröjsmålet med svaret etcetera«). 12 Lidman 1949, s. 53. 12